ullaunna

Så kom midvintersolståndet och det var en sällsam dag
och natt på olika vis.
Fullmånen gör det svårt att sova, och stressen, som jag visserligen inte
behöver ta nån större del i har gjort det svårt att somna.
Tassat på mina mjuka raggsocksfötter och cyklat ut på korta rundor
i en kupa av kondens.
Sjalen virad över halva ansiktet och mössan ner i pannan. Thermo på
kroppen. Blöt av svett när jag kommer inomhus och i en enda krängning
sliter av allt i en hög på hallgolvet.
Just nu är det sömnbrist som gör mej tung och seg. Pratat i telefon
med människorna i mitt liv och nu samlar jag mej för att ta in granen.
Den lilla söta som jag köpte häromdagen och la tvärs över cyklen och
tog hem så smidigt i sin passabla nätpåse.

Andningen är lugn och djup in i mörkret som fallit här utanför.
Stannar till här i midvintern och anar heligheten som glimmar och
skimrar i mörkret.
Ingenting vet vi om vart vi går, men får fokusera på ljuset och värmen
i hjärtat.