Vida vägar

Har jag cyklat kors och tvärs.
Kolonin på morgonen,vattna, ut med plantor på vädring,
plantera och så.
Sätter ut majsen,lite tidigt,sparar hälften kvar i växthuset
för säkerhets skull.
Får sms från dottern som är tillbaka från London,en lättnadens suck.
Då är allt som det ska va då.
Halv två är det för varmt att jobba,som en sommardag,cyklar ner
med min sallad (med nyklippt gräslök,maskrosblad och små nya
ruccolablad) till havet.
Ett dopp i det kalla. Mer njutbart än det första,det som bara var för
principens skull.
Bästa M kommer ner med lille prinsen. Hon lastar över honom
till pappan  sen och så cyklar vi på Body balance.
Efter det cykla till bibblan.
Efter det cykla hem,klunka lite lättfil,lasta av.
Efter det cykla till kolonin. Jobba lite i den vackra vackra kvällen.
Efter det cykla hem.

Här är en kul övning ur Anthony Robbins bok;
Tänk på den kraftigaste positiva upplevelsen du nånsin haft.
Lägg den i din högra hand.
Lägg märke till hur det känns. Vilken färg har dessa känslor?
Vilken form har de? Konsistens?Har den ett ljud? Hur låter den?
Om alla dessa positiva känslor skulle säga en enda mening till dej?
Vad?
Gläd dej åt detta och slut handen kring detta och låt känslorna stanna
där.
Öppna vänster hand och lägg där något riktigt negativt i ditt liv.
Något som gnager dej och plågar dej,är rädd för eller skäms för.
Känn inte efter hur det känns men ge känslan färg,konsistens och
form precis som innan. Vilken mening vill den ge dej?Hur låter den?
Nu gäller det att bryta förankringen
T.ex hälla högra handens färg över den vänstra. Låt den få samma
färg som den högra. Låter det något ? Ändrar sig formen?
Ta vänstra handens ljud och släpp ner det i högra handen.
Smäll samman händerna och håll dem sammanpressade en stund
tills du känner att de befinner sig i jämnvikt.
När du känner att färgen i den högra och vänstra handen är densamma-
då är också känslorna de samma.
Kobra igår var så jäkla intressant, ikväll ingen television.
Gonatt och sov gott

Kommentarer
Postat av: Mikael Gaunitz

Zen.

Jag märker omgivningens, naturens kommunikation med former, färger, dofter och ljud, när jag kör hem i den tysta kvällningen.

Känns uråldrigt och evigt.

Detta intutiva samtal mellan mig och mitt habitat.

2009-04-30 @ 08:57:26
Postat av: ulla

Just så

2009-04-30 @ 21:07:10
URL: http://ullaunna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0