ullaunna

En innehållsrik helg har det varit. Annars är älsklingen och jag lite
väl hemfallna åt rutiner,ofta trötta så vi inte vill annat än att ägna oss åt tevetittande
när det blir kväll. Inte orkar vi vara sociala.
Själv är jag nog i och för sig ganska utåtriktad,men jag vill också att det ska vara
nån "mening" med att ses. Min speciella känsla av "slöseri" träder annars in.
Om sällskapet eller umgänget inte är givande eller om Jag själv inte känner mej
givande vill jag bryta upp.
Är det fel att känna att man ibland får ut mer av ett teveprogram eller ett gott
radioinslag än en social aktivitet med riktiga människor.?
Hursomhelst, på lördagen hade vi,Äldsta dottern svärsonen och lilla A
och jag bestämt oss att fara och hälsa på yngsta dottern i Göteborg.
Äntligen fick jag ge henne grönsaker från kolonin!
Mitt något ensidiga moderskap som lättast uttrycker sig i att ge barnen bra mat,
fick ett utlopp.
Vi hade trevligt. Lättsamt umgänge,kaffe och plommonkaka som Mirre-måns
fixat till. Hon var så fin i nyklippt lugg och vi beundrar den jättefina lägenheten
i det rosa huset där hon bor så bra, med bästa vänner i husets övriga delar.
Hon och svärsonen går loss med tekniskt prat där en annan inte fattar nåt.
Datorer är som en extra del av deras hjärnor,något hemtamt och helt naturligt
att använda. Teknik inte alls nåt skrämmande och främmande som för mej.
På söndagen tränade jag liksom jag började lördagen med. Eftersom
ändå älsklingen jobbade båda helgmornarna kunde jag ju likasågärna träna.
Sen sågs vi och "hemnetade" lite. Husdrömmar!
Nu har han hämtat sej från chocken att jag nu verkligen vill bo ihop efter
tio års särboskap och hävdande av egen-space.
Nu pratar vi och planerar, klargör vad vi absolut vill ha ut av boendet
och var vi kan tänka oss att kompromissa. Var våra drömmar sammanfaller
och   var de går isär.
Hittar det absolut allra bästa huset hitintills, med både charm,
bekvämlighet och ytor, det mest estetiskt tilltalande.... men tyvär lite
för nära motorvägen.
Jag antar att man på det avståndet hör ett ständigt brus och det kan jag
inte tänka mej att leva med.
Sen var det ett annat väldigt passande objekt på alldeles perfekt
cykelavstånd från stan men ändå lantligt och enskilt.... men en bebodd
gäststuga på tomten.
Okej för hyresinkomst men då bor man ju inte enskilt som man ville.
Ajajajaj så svårt. Rädslan att man låter något bra försvinna om
man inte slår till...
Sen vart vi kulturella!
Cyklade och såg Billgrenarnas utställning som gick sista dan.
Jag går nära inpå för att se hur Ernst drar penseln. Jag älskar att
han målar allt detta långa hår,delvis flätat över kroppar med medel-
tids/sagokläder. Rävarna och grävlingarna som vilar i prinsessornas
armar som får en att tänka på "damen med hermelinen". De fallande
löven överallt. Rutmönstret runt, allt sånt jag själv riktar mej mot.
Och hennes härligt slarvigt målade bortvända kvinnor, men på
pricken infångade i gester och poser , Också ett slags  second-
hand-prinsessor med tyll och armband och uppuffat hår.
Helene Billgren,lite som en Caroline af Ugglas-Pippi med okammat
hår och vital opposition till "vuxenhet" och prydlighet.
Sen tog vi oss upp på fästningen och museet. Bägge får
vi barndoms-flashbacks för hit var man ju alltid med klassen på
skolbesök.Bockstensmannen hade fått ny sal och lite sällskap
av en annan döing lite längre bort. Ötzi, ismannen var på besök.
Öden som fascinerar.
Och så slutligen Elisabeth Olsson Wallins fotoutställning.
Först var jag opåverkad och finner det sökta och lite plastiga
men sen kommer plötsligt en stark framvällande känsla. Det stora
dramatiska uttrycket når mej och jag blir alldeles tårögd och starkt
berörd, jag tror att det var " in hate we trust" som utlöste mitt
totala sammanbrott av försvar.
Sen kunde jag knappt stanna inför porträtten för att inte pinsamt
falla i gråt för att titta in i Lena Nymans ögon eller Jonas Gardells
underbara porträtt . Eller "könskrigarna" som hon tydligen kallar
överskridarna. Så vackert.
Jag tror att det hela handlar om mod. Och det kan beröra en
fegis som mej.