ullaunna

Fick cykla hem från kolonin när regnet blev riktigt blött och magen
ville ha annat än hösthallon och päron.
Nu sitter jag här och det känns höst.
Ska försöka måla men det är svårt att komma igång,lättare att sätta
sig här och skriva lite.
Såg två bra filmer i helgen. Transamerica som var en sympatisk
historia där Felicity-housewifen imponerade som skådis.
En gråtscen där saliven rinner ur munnen. Som  Krister Henriksson
i Sex Hopp och kärlek eller Helena Bergström i flera filmer.
Fast det är väl inte precis saliven det kommer an på. Fast det går
inte att förneka att det blir en slags äkthetsstämpel...
Sen såg jag "Things we lost in the fire". En film om sorg och
längtan. Mycket sensuell,sensibelt om kärlek och öde.
Tänk att man tycker att Benicio del Torres är så vacker med
sina tunga drag och trötta ögon. Undras hur det skulle vara
om man bytte ut finlemmade undersköna Hale Berry mot en
kvinna med tunga ögonlock och rynkor?
Det är så orättvist.
I många amerikanska filmer är den manliga huvudrollen ofta
gift med en kvinna c:a tjugo år yngre utan att det kommenteras.
Hade det varit tvärtom hade hela filmen handlat om just det.
Kan förresten inte komma på en enda sån film.Ingen amerikansk.
Läser en bok som heter "Lucifer" och författaren heter Connie Palmen.
Den är baserad på en verklig historia om en nederländsk tonsättare.
Utspelas inom en krets av kulturradikaler kring 60-70-talen och här
finns många citat-pärlor. Som dethär:
"Ända sen vi nedtecknade Gud och Djävulen har de båda existerat
och vi själva varit tvungna att umgås med dem"
Eller detta om dagboksskrivande som ju känns aktuellt i blogg-tider.
"...Nittionio procent av dagböcker saknar värde. Det är blott få för-
unnat att skapa en personlig mytologi,och endast de som går iland
med det konststycket skriver dagböcker som det möjligen vore mödan
att läsa. Resten ägnar sig åt formlöst skvaller,dikterat av den banala
verkligheten för stunden. Och allt handlar om form. Formen är bilden av
gåtan,dess röjande och hemlighållande i ett. Författaren skapar sin
egen ordning,följer inga diktat från dag eller datum."
Stränga ord. Men det är just meningen "skapa en personlig mytologi"
som jag fastnade för. Har använt de orden förut för jag har tänkt att
det är betydelsefullt i individuationsprocessen.
Att skapa ett eget universum, en egen mytologi och kosmologi.
Gillar du inte ditt liv, berätta en annan historia. Ta ett helt annat
perspektiv. Gör det som är fasaväckande eller skamfyllt till en grotesk
och absurd skröna. Gör det banala   storslaget. Fyll livet med mening
och magi - för då blir det fullt av mening och magi.