Att resa med huvudet på kudden

                           Utomhusyogan regnade bort. Var uppe och skulle klä mej för
att delta när jag såg att den ljusa asfalten här utanför mörknade av våta
regnstänk. Med regnet skvalande i stuprännorna gick jag och la mej igen
små-mediterade och gjorde en "resa".
Blev lite trött vid tanken på den vanliga "utgången". Den sandiga gården utanför
dörren gjorde mej smått deprimerad. Gick "in" igen och fortsatte neråt och
hamnade i en trång och mörk källare,blockerad av bråte. Kom iallafall ut genom
en källardörr och klev ut i regnvått gräs,över en platt träbro över en å.
(Man ska passera ett vatten), och kom ut i en annan sorts skog än den jag brukar.
Denhär prasslade och lät och gömde näktergalar i snåren.

Sådana här resor är inte lätt för mej. Är inte särskilt visionär eller visuell,kommer
inte ner i trans...men man kan träna upp sig. Liksom "testar" olika scenarion
med tanken, men ofta får jag gå "tillbaka". Nej detdär gick inte,det vill sig inte,
det fungerar inte...ingen kontakt...detdär kan jag inte se.
Tänkte det var mörkt i min skog och hur skulle jag se vart jag skulle gå?
Testade att finna ett ljus att följa...nej det gick inte tyvär.
Ett inre ljus? En ficklampa...pannlampa?
Tillslut såg jag stenar på vägen som hade ett svagt ljussken.
Kommer ut i en glänta där någon väntar på mej. Hade tänkt jag skulle
hitta något som kunde ge mej mera kraft, men dethär kändes fint.
Någon/något väntar på mej.
Lite av ansträngningen försvann,för vad jag verkligen önskar mej är tillit.
Tillit till att vara på rätt väg, att välja rätt.
Så nu i efterhand i skrivandets stund märker jag att "resan" hade ett budskap.
Något att säga om mej själv och den inre strukturen.
För det är ju den man "reser" i.

Tränade mycket igår och grävde ur komposten och klippte gräs däremellan.
Step och core på förmiddagen och ett helt underbart bodybalancepass på
kvällen.Stämningen blev nåt speciellt och i avslappningen kändes det
fullkomnat och fullständigt.
Skrämdes av ryggvärken som väckte mej alltför tidigt på måndagsmorgonen
innan 6 när jag hade velat sova ut. Tvingades upp och gå omkring ett tag
innan frukost för att få ordning på mej.
Antagligen bara för att jag hade en lång skön tevekväll i soffan under söndan.
Trots att jag är uppe i reklampauserna och grejar.
Det verkar som om jag är "dömd" till evig rörelse. Stagnation är den största
faran och jag mår sällsynt dåligt av att inte cirkulera.
Silade av årets örtoljor och vispade ihop några burkar med ringblommesalva.
Den blev smidig och fin.
Skördar mycket tomater nu,bondbönor och den första tefatspumpan.
Syr maskinsömmar på mitt lapptäcke. Fick ju sömma för hand först men det
blir för skört och ohållbart.
En mörk prick på mitt nyckelben ger cancernoja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0