ullaunna

för ofta med sig frostnätter och köldknäpp har jag märkt.
Som om fullmånen verkligen är en kulmination på en cykel.När
den avtar kan det bli mildare igen.
Igår var jag på kolonin och tog upp selleri och potatis och hoppas
att den inte blivit frostskadad. Har ju kupat jord rätt rejält kring
det mesta. Plockar ruccolan som såg frostnupen och halvvissen ut
men den piggnar till när den kommer ner i sköljvatten, likaså persilja.
Morötterna frodas i sin upphöjda bädd med jord och duk.

Nu lever jag mitt vinterliv. Målar, tränar, tar turer på cykel
för att få ljus och luft.Passar lilla A.
Det är inte världens mest spännande liv men gott och passande för
just mej.
Att jag har ont i fötterna skrämmer däremot skiten ur mej.
Att det ska vara en krämpa som inte går över och som kommer att
begränsa min rörlighet nu och i framtiden.

Idag en isande cykeltur till andra ändan av stan till Jysk
bäddlager där det fanns fleece-filtar för tjugo spänn styck.
Mötte kompisen L som mådde bra,gillade kylan och den höga luften.
Handlade på Willys på hemvägen, kryssade mellan alla framlagda
julsaker och glittersnören. Stänger öronen för kommersens lockrop,
håller mej till mina vanliga inköp,så sparsamt och kyskt.
Fast snart bär det av till Ullared och då får väl förtöjningen lossna
och även jag ska guppa och gruppsimma i lågprishavet.
Såg en löpsedel om att såpan om Gekås hade förstört livet för den
där familjen som campade och handlade i flera dar.
De förstod kanske inte att de deltog i en freakshow där de själva
var en av attraktionerna. Stackars.
Stackars Kjell,hoppas han kan knäppa upp byxorna om den bulnande
tjockmagen och slappna av med en grogg och titta på sej själv i teve
med distans. Han har ju blivit stor idol på facebook.

Läst klart en bok " Kryptan" som trots att den innehöll en syfilitisk
skurk,en demonisk tarotkortlek och en hjältinna med" kopparröda
lockar och smaragdgröna ögon", inte lyckades ge mej mer än
lite gäspig förströelse.
Lyssnar på Gerda Antis bistra livserfarna berättarröst men hon blir
lite väl kverulantisk när hon blommar ut i konservativ nutidskritik,
men det glimmar om hennes språk och där finns en sträv och varm
innerlighet i henne som är så livsnödvändig och klok.
Och ingen glamour alls, bara alldeles vanligt och verkligt.

Annars känner jag mej lite skygg och "för-mej-själv".
Och varför tänker man på ordet blyg i samma andetag som snäll?
Jag känner mej lite blyg-elak.