ullaunna

Lika svårt som jag har att komma iväg hemifrån,lika svårt är det att komma hem igen
och in i de vanliga rutinerna. Och när jag pratar om att vara borta är det tre dagar!
Inga långresor här inte.
Varit hos min dotter och hennes flickvän i Aspudden. Där fick jag ligga på
spikmatta och se rådjur utanför fönstret.
Såg Stockholms skönhet i vackraste vädret,men kallt var det. Tunnelbanevinden
gjorde ögonen rödkantade men jag njöt hela tiden av att göra "annat", att se nåt
annat än min småstads välkända vägar.
Moderna museets  breda ljusa rum som var så lätta och befriande att gå i.
Annars leds jag vid det funktionalistiska,de vita avskalade miljöerna. Jag vill
färger,mönster,myller.
In på östasiatiska och där var motsatsen,med svarta golv,svart tak och den "rätta"
röda färgen. Den jag alltid letar efter.
En liten lagom treöls-berusning på "bröderna Olssons",där det fanns rosa flamingos
blandat klientel,trevlig personal och vitlöks-mat i stora mått.
                       För ett halvår sen hade jag varken dator eller mobil . Jupiter,planeten
för "öppna upp" har äntrat mitt födelsetecken så jag följer uppmaningen.
Bjuder in det jag länge varit avig mot. Min inställning har varit den att Några måste
stå utanför,alla kan inte gå i samma strömfåra. Men nu kliver jag in i den och låter
de el-överkänsliga och nåra till stå kvar.
Spelade tevespel  " Tekken 5:-D" och blev helt fast och beroende på en gång.
Helt fanatisk och glömde både äta och kissa.
Har mest tänkt att det  är totalt världsfrånvänt och slöseri med tid...men omvände
mej på en kvart och är nu helt övertygad att det var bra för min hjärna.
           Men nu tillbaka och det är grått kallt ingenting-väder utanför. Ska måla
och gå på ett pass "bodybalance" i skymningen. Hon som leder har den bästa
avslappningsrösten så på¨slutet ligger man och flyter i kroppslig salighet och mår
så bra så bra.
Annars håller jag mej till Suzanne Brögger. Läser hennes bok" Sölve, en plats
i Danmark" och den är fantastisk. Så rik så rik. Älskar det sättet att skriva,
myllrande,blandning av en historisk skildring av platsen,samtiden,umgänget med
grannarna (som är så olika henne själv),inblickar till hennes eget liv och hennes
kloka,belästa,intelligenta tankar. Jag älskar henne.
Annars försökte jag läsa Byron Katie på resan. En vanlig amerikansk kvinna som,
under många år led av depression, men plötsligt fick nånslags insikt i att det var
tankarna som gav upphov till lidandet och så blev hon "upplyst". Sen dess lever
hon mer eller mindre i konstant glädje.
Hennes tes är att tillvarons kärna är evig glädje och det är våra tankar och föreställningar
som hindrar oss från att uppleva detta.
Extremt och eneverande,men så är hon väl en sann guru då.
Har en aning om att ett blogg-inlägg inte ska vara såhär långt,så jag får väl sluta då.
Ska snart skriva igen.
I think I like it.