ullaunna

Ännu en episod som understryker min låga toleransnivå mot
att ha tråkigt. Och att frysa.
Okej: inklämd mellan bridgegänget som inte pratade med mej
(utom kommentaren att jag såg sjuk ut,tack så mycket) och
älsklingen och hans vänner som diskuterade resan till Metallica-
konserten , drabbades jag av uttråkning,sköt ifrån mej ölglaset
reste mej och gick lite väl brådstörtat och drama-queenaktigt . Det
är svårt att vara diskret  och tassa iväg när man har höga svår-
manövrerade klackar och bistert/bittert ansiktsuttryck.
Skriande diskrepanser och accumulerad besvikelse.
Hem och dammsög istället för att bli av med den lilla berusnings-
effekten jag uppnått under den mycket korta kvällen.
Fortfarande lite brydd över varför jag blev så arg.
Långt samtal på sängkanten sen .
Är det åskan i luften eller blir jag väldigt påverkad av vad jag läser?
Revolutionary road har isande, nålvassa och cyniska beskrivningar
som efterlämnar en tragisk känsla av sorg. Vill nog inte se filmen.

Och idag,omklädd inför bodypump-träning som jag såg fram emot
som en bra release,blev jag uppringd av dotter i desperat barnpass-
ningsbehov. Så se till att ställa om mitt i hjärtat oflexibla väsen och
cykla bort. Men kanske var det umgänget med lilla A som på sätt
och vis var det bästa i detta läget. Att mjuka upp det tillstängda
hjärtchakrat.
Hon är ju en liten åtta-årig tvilling och vi babblar hela tiden. Tidigt
märktes att hon uppskattar humor och vi har skaffat oss ett riktigt
mysigt sätt att umgås på nu som jag hoppas vi kan föra framåt in
i framtiden.
Så väl mina senaste tarot har spelats upp. Nio och tio svärd, tio
stavar, eremiten och prästinnan,men även vagnen dyker upp nu
ett par gånger efter varann. Sista upplägget nio svärd igen i centrum,
så sant men nu i en något bättre omgivning.  Den värsta frustrationen
seglar bort hoppas jag.
Det svåra är när man inte vet hur man egentligen vill ha det.