ullaunna

Tungt regnande idag och jag måste helt enkelt ta tag i arbetsrummet nu.
Citatet ovan är från en bok.
Måla är inte att tänka på men kanske kan jag sy lite. Var ju så himla sugen
på det , alla tygerna ligger fortfarande kvar efter sista projektet.
Satt in massor av bilder på facebook nu, fotade i princip alla mina
grejer igår.
Bästa V och hennes nya M kom på grönsaksmiddag igår. Sallad med
fårost,wokade morötter och sprödaste spetskålen,kokt potatis med sås
och rödbetsbiffar.stekta sqashskivor. Det blev kanske gott.Allt var mitt
eget,det känns kul. Inte fårosten dock.
Långt prat med älsklingen i telefon,en spänning som släppte,saker
jag burit på. Ibland hinner vi liksom inte prata fast det är kanske inte
tiden det handlar om.
Att jag har behov av förändring. Att hoppet och möjligheten till för-
ändring måste finnas. Man måste ju alltid kämpa mot förstelningen
stagnationen och rigiditeten som ohälpligt tar sig in i våra kroppar
och själar ju längre vi lever här på jorden.
Och är man lite trygghetsnarkoman som en annan ju är,förknippas
gärna rutiner med stabilitet. Jag älskar ju mina rutiner. Men alltför
mycket rundgång skapar varken livsglädje eller energi...

Börjat läsa Anette Kullenbergs bok om Marianne Höök,en känd
journalist och krönikör, en riktig "vimmelkvinna" när det begav sig.
Intelligent,ironisk och snärtig ,framgångsrik, snygg och stilsäker
verksam under 50-60-talet men jagad av "demoner".
Tog sitt liv vid 51 års ålder,precis som sin mamma som hängde sig
när dottern var ett år gammal.
Stirrar på bilderna i boken, av den söta mörklockiga unga kvinnan
som skulle bli hennes mamma, vilka depressiva tankar döljs
bakom leendet?
På försättssidan finns ett citat av Selma Lagelöf :Det farligaste som
finns är att vara snäll.
Men det är ett citat som nog får tolkas från tiden. Nu är inte kvinnor så
himla snälla och självuppoffrande längre.
Anette kullenberg skriver i förordet att:
"Texterna finns kvar och minnena av en stor liten mänska."
Det tyckte jag var fint .
Är det inte så vi alla vill bli sedda?