ullaunna

         Nu lyckades jag plocka in en bild helt på
eget bevåg, men jag befarar att texten blir lika konstigt avdelad som i det förra inlägget. Det är alltså inte så jag skriver.
Igår blev jag iallafall glad,lycklig. Mitt tarot hade visat sju mynt som mittenkort och just den känslan av tyngd och missmod
har onekligen smugit sig på i några dagar men det korsades av stavesset,eldkortet i sin rena ursprungliga form.
Om det var att jag  fick undan en sak jag lite gruvat mej inför och kom hem till mitt lilla hem och förnöjt fick krypa
upp i siffan med den varma havremjölken, eller var det ett kroppsligt välbefinnande efter veckans body-balance men
iallafall kom lite lycka och välbehag över mej.
Hittat ännu en bok  (eller jag blev hittad av en bok) om det  rena medvetandet, Candice O´Denver heter författarinnan
och bokens titel är "En enkel förändring gör livet lätt". Hon talar om att "vila" i detta medvetande. Att det är nåt vi
till en början kanske bara gör i korta ögonblick men om vi gör oss uppmärksamma kan vi förlänga dessa ögonblick
och göra dem mer frekventa. Det är samma sak som Byron Katie talar om och som  Bhagavadgita beskriver:
                            Det är ofött,evigt,oföränderligt
                           Det förstörs inte,
                        när kroppen går under
Det är tao och det är det medvetande den persiske mystikern och poeten Hafez beskriver i sina dikter.
Iallafall tyckte jag om termen "vila",men det är inte lätt att vila i ett medvetande som man inte riktigt känner till.
Har man haft en upplevelse av den en gång kan man kanske med minnets hjälp ta sig dit,men för en annan
blir det ett teoretiskt närmande. För oss som aldrig haft någon "mystisk upplevelse" är det vad som återstår
och det behöver inte vara fel det heller.
Försökte meditera lite innan jag somnade. Mina meditationer är det sällan nån ordning på, jag flackar lite mellan
olika tekniker,men försöker väl tömma mej och fokuserar nånstans mellan ögonbrynen. Somnade väl och
vaknade OCH DÄR VAR jag. I en brusande lycko-och närvarokänsla. Givetvis tonade känslan bort medans jag
blev mer medveten och vaken,men jag  hade varit där och det var  nog.
Kanske är det därför vi blir galna om vi inte får sova. Vi är kanske där  nånstans i vår sömncykel och får vi inte
nångång  återvända till källan går vi sönder.
Nu ska jag cykla och köpa såjord och kanske är vindarna lika ljumma och vårlika som igår.