kroppen

Efter att ha suttit mycket stilla och målat (och framför datorn och teven) blev ett pass body-balance nog
räddningen.Det där hade kunnat urarta till ett ryggskott kände jag när jag långsamt och försiktigt fick
sträcka ryggen i en framårböjning. Där ligger vi i "happy babypose" fast det var länge sen vi var babies med
våra fnasiga hälar tryckta i handflatorna.
Man tänker mycket på kroppar...
Som barn var jag rätt klen och blek och dendär ungdomliga vitaliteten och kraftfullheten många
förknippar med ungdomen,den var aldrig min. Ingenting har egentligen varit riktigt självklart
för mej, allt har måst erövras.
Men det har fört med sig det positiva att jag medvetet  har intresserat mej för hälsa och diet
och allt som kan förbättra hälsan. Därför mår jag bättre nu i medelåldern än jag förut gjort,
även om ingenting fortfarande är riktigt självklart.
Det är intressant att sätta ord och försöka beskriva vad man ser. Tänker på kroppspråk och
vänninan M´s sätt att förhålla sig upprätt och vertikal med klar spejande blick. Vänninan A
rör sig mer horisontell, mer ekonomisk i rörelserna,spejar efter utgången...
Älsklingen och jag är lite långa och tafatta,inte full koordination alltid, fast vi låtsas att det bara
är han som är klumpig,slår huvet i mina lampor,men sanningen att säga är jag lika klumpig.
Fast lite mer avspänd kanske.
Går vi i en folksamling ser han det som ett projekt att ta sig från punkt A till punkt B, medan
jag njuter och strosar lite hit och dit tänker han ut en strategisk plan hur vi ska ta oss snabbast
till målet.
Nu har jag sett den andra dokumentären i veckan om självförbrännande män. Carl Johan De Geers
lilla film om sin vän Håkan Alexandersson var...förtjusande. Kommer inte på nåt annat ord.
Från hjärtat och han stack inte undan med att de sista åren inte var bra att han såg vännen gå
en destruktiv väg. Och en stor beundran över vännens klara intelligens som var så påtaglig
när de var unga.
Man får onekligen tanken om att vissa människor tycks nästan födda med så mycket och är
"färdiga" tidigt. Brinner starkt och högt...men snabbt.
Kanske en annans stilla glöd kan värma länge. Jag vill nämligen vara med riktigt riktigt länge
för jag är så förbålt nyfiken. Jag vill veta hur det går.
Nu är älsklingen påväg till Stockholm och Metallica och jag ska ner och träffa Bästa B och hennes
Lars på en fika. Regnar ute .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0