ullaunna

Ja det är vardag och jag kan njuta av den igen.  Efter några dagars påminnelse om hur en depression
känns,kan jag åter dra djupa andetag och känna att jag bottnar och förankrar mej igen.
Har jag tur blev det bara dessa få dagar och att livet tar tag och lyfter. Depression som varar i
månader är hemskt och fruktansvärt. Förr kunde jag ha mina värsta depperioder mitt i sommaren
och  kontrasten till omvärlden då så mycket värre.
Egendomligt nog mår jag ofta som bäst när det är som mörkast i november-december.
Då är jag så lycklig att jag kan sprängas. Sommaren har jag med mycket möda lärt mej.
Hur man bär sig åt, hur man hanterar den. Jag njuter men rent lycklig känner jag mej inte
riktigt.
För andra gången denna veckan stannar ambulansen här utanför huset. Månaden är
skoningslös mot de gamla.
Igår kalkade jag och tog min första kaffe vid växthuset i solen. Sått rädisor och spenat
i plastväxthuset men rädd för att mössen käkar upp fröna och de späda plantorna om
de kommer upp. Köpt en traditionell musfälla för femton kronor,den får jag väl ladda
med en munsbit. Blivit lite mer hårdhudad med odlandet. Hugger glatt huvet av de
många sniglarna, jag måste ju. Freda mina grönsaker.
Får tillbaka mina tavlor idag,naturligtvis blev dom inte antagna, hade inte trott nåt annat.
Bara hoppats lite lite.
Hörde om en Erik Modig som skulle ge unga konstnärer en chans att ställa ut i lokaler
som tillfälligt stod lediga. Pop up art, kallade han det. Och att det var svårt att komma in
i den etablerade konst-och gallerivärlden.
Artikel om en utställning på Göteborgs konstmuseeum om "Folkets konst". Den vill jag se!
Amatörkonst,outsiderkonst,folklig konst eller särlingskonst, av folk som är självlärda  och
som inte har med marknaden att göra.
Tröstande.
Man kan få tröst när man ber om det.