ullaunna

Har avlidit,nästan åttio blev hon iallafall. Hennes "kvinnorummet" kom
ut -77 och jag läste den väl ett par år efter tror jag väl,även hennes nästa
"det blödande hjärtat". Sådana böcker man kunde avundas de som hade
kvar dem att läsa, liksom Erica Jong och Fay Weldon. Fröjdefull läsning.

Läste ut "sammankomsten" under den regniga morgonen. Så vacker.
Den stora syskonskaran... " Här är den. De återstående medlemmarna
Hegartys långsamma marsch. Jag vet inte vilket sår vi visar dem alla
bortsett från familjesåret. För i just dethär ögonblicket tycker jag att
det mest smärtsamma tänkbara sättet att vara vid liv är att vara
medlem av en familj."
Eller dethär citatet om mormor Ada:
" Ada med sin resväska den dagen hennes mor dog.
Hur hon vände sig om och bar resväskan ur huset. Och allt som
verkade möjligt efter det. Hon hade fötternas gåva, de placerade sig
den ena framför den andra så hon kunde gå ut därifrån, och hon hade
händernas gåva för att bereda henne väg genom livet, och hon såg sig inte om."

Igår såg jag även ett "babel" jag missat på svt play ,en interjuv med min
definitiva favorit genom alla år Joyce Carol Oates. Så spröd,mild nästan
overkligt eterisk med de vackra kupiga ögonlocken .
Hennes man hade dött för ett tag sen och hon verkade så sorgsen så sorgsen.
Ger ut sina dagböcker nu.
Och  hon uppmanar folk att skriva dagbok och jag blir så glad och
inspirerad. Har skrivit dagböcker i alla år och har skåpet fullt.
Och att jag nu dessutom har en öppen dagbok i bloggossfären...
Joyce och Anais Nin,mina musor!