När jag var liten

Skulle jag bo i ett slott, inte ha nåra barn och absolut inte bli
städerska som min mamma.
När jag blev stor fick jag barn men inget slott och jag städar
väldigt mycket.
Tänker ofta att man istället för att göra något kreativt tar itu
med att röja i nån vrå.
Först städa bland materialen och skapar-rummet,  sen om man
har nån ork kvar eller inspiration börjar man. Oftast inte.
Eller som väninnan med skapar-ambitioner som mest "plottras
bort" med relationer och sällskapsliv.
Och den stora romanen blir inte skriven. Först tar man hänsyn till
föräldrar sen kan man ju inte för sina barn som kanske skulle ta
illa upp.
Eller är allt undanflykter.
För att skaparförmågan inte är tillräckligt stor och överväldigande.
Och kanske ska man inte sörja barndomsdrömmar som inte går
i uppfyllelse, för vems drömmar var det egentligen?

Livet blev något helt annat än vad jag tänkt ut  och mycket pekar
på att det blev bättre såhär. Det passar den person jag är.
Är man en ambivalent person (som jag) är det inte så enkelt
att använda sin vilja. Viljan är aldrig en - den kan vara två mot-
stridiga eller tre. Och då kommer man kanske inte så långt.
Men att komma långt är inte alltid det viktiga.
Man kan komma djupt in i livet , sitt eget ena riktiga liv och
det kan vara som guld.

Kommentarer
Postat av: m

Men jag gör KREATIVA aktiviteter och förtränger att städa! Kanske inte bättre va!?

2009-05-28 @ 23:05:23
Postat av: ulla

En av livets stora eviga frågor...

2009-05-29 @ 16:59:15
URL: http://ullaunna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0