Träden vajar

utanför fönstret, det blåser och jag har inte bråttom till kolonin.
Klockan är strax efter nio fortfarande morgon, och jag har nyss avlämnat
lilla A vid skolan efter övernattning.
Gett med mej vad gäller frukost-teve, det blir svamp-bob för henne till
ostmackan.
Cyklade och handlade medans jag ändå var ute och nu sitter jag här.
Kokar potatis som jag kan ha till lunch sen.
Vind-i-löv-melankoli. Lite oroligt när det blåser.
Slet som sjuttan med ogräsrens igår från åtta till två, men där finns
kvar en hel del ännu. Inne i hallonen bla och duken över morötterna
buktar misstänkt. Inte är det bara tunn morotsblast som frodas där inte.

Hela våren har präglats av den Saturnus-månen sextil jag har just nu.
Mina handlingar är lugna,strävsamma och balanserade...och lite tråkiga.
En bra tid att göra upp med gamla barndomsmönster men allt försvinner
i de dagliga rutinerna. Dagarna är slitsamma och sunda. Umgänget
med lilla A givande.
Faktiskt.
Som en liten kompis. Det är bara hon som upptäcker att jag har en ny
snäckask i min samling. Vem annars skulle se det?
Vi diskuterar färger. Hon har pippi på grönt nu,lime och turkost och jag
är också väldigt inne på turkos.
Vi skrattar åt vurpor, roliga bebisar och knäppa hundar på "Americas
funniest homevideos".
Igår putsade vi på saker. Det gillar hon. Rent och fint så det blänker.
Sånt kan man ha små barn till, så gör dom lite nytta.!
Hon är ju en liten tvilling och jag och tvillingar har väl alltid kommit
överrens.

Som vanligt längtar jag efter att det ska hända något underbart och
mirakulöst... men det skulle antagligen vara ytterst störande.
Men ändå... ett litet mirakel

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0