ullaunna

Den supersociala helgen till ända och jag känner mej så jäkla nöjd.
Konstaterar att jag andas lättast i ensamhet .
Att vara med människor är väl nödvändigt och glädjande men allt
är som ett lopp fram till målet som är en stunds ensamhet.
Men jag hatar att känna mej ensam och bortglömd såklart.

Lilla A stal min säng som vanligt efter kalaset hos Sven. Hon kröp ner
så nöjd med sin gosehund och medans jag pratade av mej i telefon
med bästa A.
Och nästa dag kommer hon tassande halv åtta redo för nya aktiviteter.
Efter vi öppnat på kolonin och tjuvat tomater, nåt som hon är expert på
så liten hon är, cyklar vi hem och äter och bakar "mala-kakor". Påhittat
recept, men rätt nyttiga för att vara kakor. Med soja-mjöl och malda
mandlar, som vi maler i en liten gammaldags handkvarn.
Vi cyklar till huset och sätter alla blommorna vi plockat på kollo i vasar
som vi ställer överallt.
Sen städar vi... eller ja jag. Hon vässar iallafall pennor och det är rätt
duktigt och nödvändigt.
Så när mamman och pappan trötta ramlar in efter bröllopsfest och
bilkörning är det så fint och upplockat.
Och jag cyklar genom grönskande skogen för att stänga växthus och
kanske för jag gjort något för någon annan så känner jag mej så
himla nöjd!