ullaunna

Kom nyss från kolonin där jag slängde kompost och plockade ruccola som växer
fint i kylan. Det var råkallt och himlen låg som en  död torsk på is över mej där
jag knegade fram på grusvägen så cykelkedjan krasar.
Det är änna lite småtrist nu.
Har inte målat på nån vecka och då känns livet rätt meningslöst och tråkigt.
Jag vill befinna mej inne i nånting. Det känns meningsfullt.
Det har varit två novemberkalas och det har varit Lilla A passning och idag
ska jag försöka få ur mej de sista sidorna av Mirres transithoroskop så kan
jag kanske börja måla imorgon.
Det är liksom inte bara att sätta sej när man har en halvtimme över...
Skriva däremot kan jag göra lite i farten sådär och det känns ju bra.
Så länge jag uttrycker mej finns jag...
Foten smärtar och det drar väl ihop sej till ett läkarbesök.
Jag är inte bara rädd för dåliga besked utan snål också. För först ska
man väl bara till en vårdcentral och betala för att sen få en eventuell
remiss till röngten.
Jag skulle vilja kunna spara till en bautafärgskrivare istället och göra
fina bilder och roliga saker, inte behöva betala för tråk som läkare.
Och tandläkarn skulle man få betalt för att gå till.
Jaja om jag fick bestämma så...
Mycket Alex Schulman igår. Knäppte på teven och då var han där också
i egenskap av sommarpratare.
Kjell Sundvall,regissören, Kattis Ahlström,Lena Endre vacker som få och
nån äldre läkare och så Schulman också.
Såna här program liksom Stjärnorna på slottet växer i intresse. Människor
som pratar med varandra, med kunskap, insikt och inlevelse. Så fängslande!
Och Schulman framstår mer och mer som en attraktiv människa,liksom
smal och elegant och nästan snygg. Tur att han har sina roliga tänder.
Håller nästan med vännen Anna som alltid gillat folk med "konstiga" tänder.
Visst skänker det karaktär till en person.
Vad jag gillar hos honom är att lämnar ut sig. Har alltid kittlats och stimulerats
av människor som chockerar sin omgivning med sin öppenhet och ärlighet.
Tycker nog att det är helt igenom kul, och kan nog inte komma på något
tillfälle då jag blivit stött eller illa berörd av någons utlämnande.
Kattis Ahlström var så fin ,ödmjuk med integritet och jag älskar systrarna
Ahlströms röster . För jag antar att Gabriella är en syster. De pratar så gott
på nåt sätt med sina milda skorrningar.
Och diskussionen om alla kreativa uttryck behöver en mottagare,som
Schulman lite ville mena. Att en konstnär som bara målar i sin källare och
en poet som aldrig visar sina dikter inte är riktiga konstnärer.
Att det är i bekräftelsen och mottagarens öga som verket föds.
Men Lena Endre och Kattis ville mena att det inte var bekräftelsebehovet
som helt var motorn till deras skapande.
Intressant.
Ungefär kommen till hälften av Lundells "friheten" och jag vet inte riktigt.
Många ord, nästan 800 sidor, och nu fick jag besked från bibblan att Joyce
Carol Oates "Älskade syster" hade kommit in. Den lär jag inte bli uttråkad av.
Men jag blir inte uttråkad av Lundell men där finns en rastlöshet och tomhets-
känsla som han ju väl beskriver och när det händer nåt som ett par mord som
han sticker in, känns det liksom omotiverat och konstruerat.
Orkade jag och fann nöje i Lars Noréns dagbok skulle jag orka läsa Uffes
dagbok också.
Ikväll sista "True blood" för säsongen och innan dess "Morden". Svenskt som bäst!
Onsdagen är nu bästa tevekvällen.
Så roligt har jag det.