Såpdoft och sladdar

Lördagmorgon och jag lyssnar på radioprogrammet "Stil" med
Susanne Ljungs mysiga radioröst medans jag gör mina morronsaker.
Ensam hemma och det doftar fortfarande såpa och rent i rummen efter
gårdagens städningen. Lite trött kände man sej nästan när man insåg
att det redan var advent igen , och det var dags att bege sig ner i källaren
och leta fram ljusstakar och stjärnor.
Och allt fix med sladdar och upphängningar. Jag förbannar mina fippliga
fingrar när jag tappar adventsstjärnan i golvet och smashar den nästsista
gamla glödlampan. De är ju för fasen värda sin vikt i guld nu.
Annars har jag ett helt skåp fullt med vanliga 40 watt och 60 watts i
reserv men jag missade att bunkra upp de små med smala socklar.
Jag är ju annars positiv till miljöförbättrande förändringar men den här
utfasningen av det gamla varma ljuset gillar jag inte.

Igår tränade jag iallafall äntligen mitt vanliga rejäla pass:
En halvtimme kondition med step och en timme styrka med vikt och
stång i" bodypump."
Kände mej skör och klen och aj...där kändes knät.. och aj där gjorde
det ont i fotleden...och armbågen.
Men när det närmade sig slutet mådde jag ju bättre än när passet
började.
Detta oändliga slit med kroppen,att försöka komma över
tillfälliga obehag för att uppnå ett nöjsamt behag.
Att det ska vara så!?
Tänker på det förfinade samband mellan kroppen och hjärnan. Hur
våra kroppar är fulla och sammansatta av minnen och avbildningar
av själva livsödet. Och hur balansen så lätt kan rubbas och en väl-
fungerande kroppsmaskin kan tappa rytm och funktion,rosta ihop,
drabbas av överslag, eller bara stanna av, sakta ner ,av brist på energi.

Igår tog vi en liten tur förbi ett hus som var till salu,men det
låg för nära vägen tyckte jag. Annars var det rätt mysigt med en liten
välskött lagårdsbyggnad och stor tomt.
Det är bra när vi gör såhär för vi kan prata om och tydliggöra vad vi
önskar av boendet. Drömmen måste konkretiseras och först därefter
närma sig en realisering.
Och nästan varje dag frågar jag Honom om han verkligen vill detta.?
Stora beslut att fatta och jag måste försäkra mej, om och om igen
...och igen...och igen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0