ullaunna

Som så ofta då man stadfäster en sanning,berättar om den eller
skriver ner den, upphör den därefter.
Skrev sist att jag tänkte vara "uppskruvad" och manisk i resten av mina dar,
men nu har energin samlat ihop sig från sin tidigare gnistrande yvighet.
Vill mest bara måla och det är ju som det ska vara,men när kroppen går ner
i viloläge kommer krämporna, och det är mindre bra.
Ont i knän och fötter. Nu är det den andra foten som mer krånglar men jag
gick och tränade min vanliga fredagsträning ändå och det gick bra.
Tror att det mer är allt man går i sockar på hårda golv här inomhus som
stör foten än att skutta runt i en halvtimme i stödjande aerobicsskor.
Bläddrar i praktverk om Barocken och vill måla feta putti-änglar,
strålomkransade porträtt i mörka sammetskläder eller allegorier om
sanningen,skönheten och segern.
Drömmer om trädgårdsanläggning. Längtar så fruktansvärt efter att anlägga
en "hemlig" trädgård. Helt insynsskyddad av murar och höga häckar och
höga slingerväxter.
Tänk att ha en sån trädgård och att gå ut i den i gryningen och invänta
soluppgången...
Att vara i sin trädgård på natten, se färgerna lysa och dämpas och mystifieras
när mörkret faller.
Att sitta med ryggen mot en sten eller en trädstam och veta att man får
vara ifred ,för hit kommer ingen. Att vara i sitt egna.
Jo idag är vi stillsamma och drömmande.
Läser Anneli Jorahl´s bok om Ellen Key och veckan går mot slut. Det regnar
rätt stillsamt och vilsamt och jag andas.