ullaunna

Skriver jag lite blogg, trots att mitt liv just nu är extremt händelsefattigt.
Målar och lyssnar på radio,det är vad jag gör - och det är precis vad jag
helst vill göra.
Målar fast jag inte kan, ett hus. Rakt framifrån såklart, mina perspektiv-
kunskaper ligger väl på en sjuårings nivå. Pelare och balustrader blir det.
Hade tänkt måla in ett lyckligt litet kärlekspar på balkongen där som en
besvärjelse för en lycklig framtid, men nu vet jag inte. Huset ser mest ut
som ett skräckhus i dystra kalla färger.
Tänkte måla nånslags ängel ovanför med vingar på fötterna som en slags
merkurius-figur.
Målar om och målar om och målar över och känner mej extremt korkad
och inkapabel.Men kan inte sluta.
Springer lite ner till tvättstugan emellan och ut i köket för mat men vill
bara fortsätta.
Hörde ett helt fantastiskt fängslande radioprogram nu nyss " Spegeln,
gåtan mellan jag och jag" av Johannes Ekman. Kommer i repris på
måndag kl tre om det är nån som vill lyssna.
Författaren Lars Gustafsson pratade och psykoanalytikern Finn Skåderud
pratade bla. Den sistnämde har jag läst en underbar bok av för nåra år
sen.
Nu kokar jag potatis och ska steka strömming. Sallad och rödkål finns
kvar lite till,är inne på sista gurkan. De inomhusmognande tomaterna
räcker säkert en månad till. Selleri, rödbetor och morötter räcker ett
bra tag , till vintern och potatis finns nog vintern ut.
Men det känns alltid som ett nederlag att behöva börja köpa grönsaker.
Läst Johan Klings lilla roman "Människor helt utan betydelse" och läser
just nu en egendomlig bok som skrevs  i slutet av 1800-talet av en
J.K Huysmans. "Mot strömmen"
Brukar aldrig vilja läsa gamla böcker men denhär fängslar trots allt.
En dekadent och bisarr berättelse om ..." Det sista skottet på ett stort
släktträd tar,av äckel inför den amerikanska livsstilen,av förakt mot
penningens aristokrati, sin tillflykt till den fullkomliga ensamheten."
Så lever jag nu under saturnus skugga.
Vädret jämngrått och "ingenting".Huvudvärk.