ullaunna

Tränat och varit på kolonin och plockat grönsaker. Äter mörkröda
hösthallon direkt från kvistarna,måste ha i mej nåt innan jag sjunker ner i vila
med dagens frukost nr 2.
Kunde inte sova inatt för jag var alldeles uppskruvad och liksom lycklig.
Har läst en del om den s.k lyckoforskningen som kommit på senaste tiden
och lärt mej att samla på lyckan: Uppmärksamma den, göda den, föda den.
Förstärk den,förmera den.
På sjuttiotalet läste jag en hel del om primalterapier och liknande och man
fick lära sig hur viktigt det var att få ut sina känslor. Inte bunkra upp dem.
Viktigt med utlopp. Men senare tidens forskning visar faktiskt lite tvärtom.
Att det inte är bra att utagera.
Givetvis observera känslan men att ständigt ge utlopp för sorg, elände
frustration och ilska ger bara mer av dessa känslor.
Därför uppmärksammar jag min lycka och försöker befria mej från
gammalt skrock som "den som skrattar på morron får gråta innan
kvällen" och allt sånt jante-liknande skit.

Igår njöt jag av Daniel Lind Lagerlöfs filmatisering av "Mannen under
trappan". Skickligt iscensatt kyla och klaustrofobi. Huset som skulle
bli deras idyll utstrålar istället fientlighet och panikkänslor.
Finns det nån som så väl kan spela febrig besatthet och liksom osund
nervositet,på gränsen till totalbryt som Jonas Karlsson? Man får   nästan
ont i magen när han dyker upp på jobbet med frånvarande blick och
nersölat yttre,hur han fortfarande försöker hålla ihop det.
Sämre gillar jag henne som spelar Paulas roll. Hör inte riktigt vad
hon säger. Tycks vara mer modell än skådespelerska.
Barnen är rysansvärda,små fientliga bortbytingar.

Idag måla och sen hämta lilla A på skolan. Det blåser höstblåst.
Oxelbären utanför mitt fönster är alldeles röda. Mitt höstbleka jag
framträder och allt är skönt.