ullaunna

Igår på ettan såg jag Werner Herzogs omtalade film om björn-
galningen Treadwell och det var en film som nog länge kommer att dröja sej
kvar i medvetandet. Så glad för att det var just Herzog som tog sej an uppgiften
och gjorde filmen med respekt, förundran och klokhet.
Interjuver med föräldrar, kompanjoner och viltvårdare, vänner men också
kritiska röster.
Fascinerat stirrade jag på den linluggade entusiastiske mannen med ljus
barnröst som hittade sin frälsning i naturen och umgänget med grizzlybjörnar
och rävar. Om han bara hade hållit sej till rävarna....
För den oinvigde...ja, det slutar med att han och hans flickvän faktiskt blir
uppätna.
Just den björnen var han ju faktiskt inte riktigt vän med och han hade
stannat kvar längre än han brukade under sin årliga expedition.
Under den sista inspelningen står han i ett höstligt grizzlyland och det
blåser kraftig vind.
Hans utspel mot den civiliserade världen blir allt vildare och omåttligare.
Från mitt perspektiv sett så var det inte björnarna som blev hans fall.
Jag tror det var ett hat mot mänskligheten som back-lashade och att
han i sitt hat tillslut på något plan tillät björnen att sluka just hans del av
den mänskliga rasen.
Det tragiska var väl att hans flickvän, som för övrigt tydligen funderade
på att lämna honom, också strök med på kuppen.
Kärlekens destruktiva sida?
Treadwell var uppenbarligen en man som hatade sitt liv, satt fast
i missbruk och dåliga livsval, karriärmisslyckande.
När han fann björnarna och den vilda naturen fann han sin frälsningsväg
och han såg sej som en beskyddare och väktare, men i filmen framkommer
rätt klart att grizzlybjörnen knappast behövde beskydd. Arten är inte hotad
och den avskjutning som pågår är kontrollerad och tjuvskyttet tycktes inte
alltför omfattande.
Men han hade hittat sin frälsningsväg och nånstans ser man också en väg
in i det egna väsendets vildmark. Säkert påverkade isoleringen, att han
långa tider vistades i denna vildmark långt från civilsationen.
Men det framkom också att han inte var helt ensam så som han ville
framställa det i sina filmer. Han hade oftast en flickvän med sej, även
om hon sällan syntes i bild.
Han släppte aldrig heller taget om sin fåfänga framför kameran. Trots att
kläderna kanske var slitna och trasiga så var dom det på ett snyggt sätt
och han såg alltid till att dra fram luggen och fluffa till, gjorde många om-
tagningar osv.
Hans kärlek till djuren kan ingen ta ifrån hans minne, beskyddarinstinkten
inför en hotad natur.
Hans kärlek blev hans allt igenom uppslukande intresse.