Grumsiga damen

Idag är kanske den stora dagen då de äntligen släpper på
vattnet på kolonin. Har inga stora förhoppningar om att det ska fungera direkt
för det brukar vara läckor att gräva efter och kranen saknas. Men till helgen
kanske?
Tyvär mulet ännu. Hade varit bättre med ett rejält regn.
En del av min oro från igår tränade jag bort med ett pass bodypump. Lite
orolig över ett trilskande knä men träningen gick finemang. Ska träna idag
också men hoppar nog fredagens sedvanliga långa pass med step och pump
ifall det blir att jag cyklar Åskloster tur och retur till kvällen.
Behöver energin till det.
Dricka öl, grilla och bada i badtunna.... njaaa inte riktigt "my cup of tea".
Umgååås...
Jag grumsar och neggar. Mina barn och min älsklingstord tycker att jag är
tråkig med min pessimism och negativitet och jag får med all min pedagogiska
förmåga försöka beskriva hur konstruktivt det är för mej att grumsa.
För det första är det ett släktdrag som jag växt upp med. Mirre och jag brukar
skoja om finska mormors älsklingsfras: Det går allldrig!!!!
Från den bottenlösa pessimismen har jag grott långsamt och skuggväxt och
sakta sakta vågat blomstra upp i nån slags livsglädje och optimism trots allt.
Att jag sen reagerar negativt vid varje förslag, är en sorts försäkran, en försiktig
skeptiscism som har som enda syfte att försäkra för besvikelse.
Jag är inte den som applåderar vid varje förslag för min erfarenhet säjer mej
att de flesta planer går om intet och de bästa intentioner slutar med magplask.
Men innerst inne, kan jag tala om, är jag en gränslös optimist
som tror det bästa om de flesta och har orimliga förväntningar på framtiden.
Iallafall skulle jag nu önska att jag med ålderns rätt skulle snart
kunna finna mej tillrätta i rollen grumsig tant. Får man vara en bitterf...a så kan jag få
va en allmän skeptiker.
Dessutom: Får jag lite tillfälle att grumsa lite i början så brukar det sluta bra.

Läste klart Peter Hoegs " den tysta flickan" och den höll bra ända
till slutet. Inte för jag vet om jag begrep den till fullo, för mina fattningsgåvor
är begränsade men bra var den.
Nu hittade jag Ajvide-Lindkvists senast på snabblån och det blir väl läsnjutning
för fullt.
Läser klart "Freak", boken av Freddie Wadling av Robert Lagerström. Skickade
dessutom en vänförfrågan till honom på fejan för han är vän med min dotter.
Började på den för ett bra tag sen men sen blev den liggande.
Freddie är ett intressant öde. Både miserabelt och guldkantat. Skulle vilja se
hans horoskop....
Själv har jag för tillfället en helt unik konstellation då tre planeter bildar aspekt
till min ascendent.
Saturnus kvadrat ascendenten
uranus kvadrat ascendenten och neptunus trigon.
Just nu har jag dessutom Jupiter kvadrat saturnus och här finns nog min just nu
gnagande frustration att stå och stampa i farstun och inte kunna ta klivet riktigt
ännu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0