ullaunna

Jag kom upp ur det svarta hålet.  Lite allmänt sörjande
först, lite goda samtal och kärleksförsäkran , tog itu och städade
mitt dammiga och över sommaren försummade arbetsrum medans
det stormade ute, sen iväg för att passa Alva-liten och läsa henne
till sömns och sen var det ju helt okej igen,
Jag får ju ha tålamod bara - det är ju bara det som gäller.
När jag trillar i den svarta brunnen av nån orsak drar ett massivt
större sörjande över mej och det blir så gränslöst sorgligt och hopp-
löst.
Idag blåser det ännu rejält men har lugnat ner sig betydligt
ändå. Växthuset stod orört kvar och majsen stod väl i princip upp
också, även om den lutar.
Har inte lust alls att stanna på kolonin så här års. Drar iväg på min
cykel, plockar björnbär och hälsar på hos folk.
Hälsade på Anna och fick en hel spann av hennes nedblåsta plommon.
Drack kaffe med Malin i hennes nyinredda jättefina lokal.
Lämnat lite majs, paprika och plommon till familjen på Traneberg.
Ätit min bondbönesallad på damernas plank i halvstormen, men avstod
från bad.
Ett fint hus med bra pris hamnat ut nu, men lite för långt in för Torden.
Man allt får väl gå framåt i ett tempo som fungerar för honom, så ska
det väl gå bra.
Ikväll tittar jag på den engelska femdagars-serien " Five days", välgjort
och spännande.