ullaunna

Hade skrivit ett långt inlägg som var klart när Älsklingen kom
in genom dörren. Tryckte på publicera...men tydligen missade jag så
allt försvann. Så jag skriver väl nytt.

Han var här och fixade lite med mina trilskande cykelväxlar,vi handlade,
käkade och hann umgås en stund innan han for iväg till ett möte som
lär få betydelse för framtidsplanerna.
Lite oroligt egentligen...
Om man nu orkar oroa sej i dessa lätt stagnerade tider.
Drömmer framför hemnet och "Escape to the country". En viktoriansk
prästgård med blyinfattade fönster,utsirade träpaneler och stora öppna
spisar och en vindsvåning för tjänstefolket.
Eller ett tillbyggt sextonhundratals-"cottage" med metertjocka stenväggar
och takbjälkar.
Mitt favorit-program på åttan just nu...

Idag träningsfri dag. Annars tränat som en dåre efter helgens roliga fest
med efterföljande soffpotatisdag.
Att det blir efterverk(värk)ningar av roligheter är jag van vid. Mycket
känsligt huvud. Att det inte blir så ofta gör det ännu värre tror jag.
Annars vart jag så nöjd. Jag var glad och pigg hela kvällen,vi dansade
och hade kul.
Att man fortfarande orkar! Nöjd stupar man i säng som om man utfört
en riktig idrottsprestation.
Men nu vill jag komma in i nåt. Min tavla med barockparet i
lockigt hår och spetskragar är färdig. Nöjd är jag bara när jag är inuti,
mitt i.
Nästan hela dan har gått och man blir förskräckt över hur lite man hinner.
Att det ibland bara försvinner en dag ,till lite matlagning,att umgås, att
prata lite,göra sina grejer,bara hantera lite....poff så har ännu en dag i
livet förrunnit.
Bakar faktiskt den lite mer arbetskrävande typen av långpannebröd
som jag gör ibland,med torkad frukt och gröt,nötter och linfrön.
Rev ner lite vintersquash som fortfarande var fräsch och fin,lysande
orange inuti.
Det står och jäser nu och jag skriver ju. Det är väl ändå en slags
aktivitet?
Har läst Bodil Malmstens förtjusande underbara sorglustiga små
betraktelser. Läst ut även Per Pettersons " Jag förbannar tidens
flod". En fantastisk bok som ser trist ut på utsidan men suger in
en på nåt sätt och den gör liksom ont. Sorgligt och svidande.
Börjat läsa " Divisadero  Annas bok " av Michael Ondaatje som
jag av nån anledning trodde skulle vara svårläst .
Skulle egentligen läsa och lära mej nåt om litteraturkritik,utbilda
mej lite i all stillsamhet för jag märker att mina ord inte räcker till
när jag vill beskriva en bok.
Vet helt enkelt inte riktigt hur man gör.
Som så mycket annat i livet står jag där och känner alla mina
begränsningar...