ullaunna

Njuter av att vara insnöad och inte ha en enda tid att passa idag.
Vaknade lycklig över detta faktum.
Målar.
Efter alla helger och umgängen tar det flera dagar för mej att komma
ner till min fridfulla botten. Att hitta in igen.
Egentligen skulle jag ta itu med mitt nyfödda projekt:att skriva eller kanske jag
ska säga mitt återfödda projekt. Har väl alltid skrivit i en eller annan form men nu
ska jag seriöst försöka igen,nu när jag äger både dator och skrivare.
Sist jag försökte var det en liten icke-elektrisk skrivmaskin och tipp-ex...
Men oro i sinnet har stört så jag har ägnat mej åt "terapi" - dvs måla
harmoniska mönster,guldspiraler och cirklar,naiva dekorationer med  tunn tunn
pensel. Samtidigt ljudbok eller p 1 på.
Detta är balsam,detta är min lycka,detta är vad jag hela tiden vill komma till,men
så mycket annat hamnar ivägen. Vilket också är en lycka för hur skulle jag kunna
njuta av den ostörda friden om den alltid fanns där?
En gång hade jag en dröm som gestaltade vad målandet betyder.
Eftersom jag delvis tror på reinkarnation kan jag tycka att drömmen beskriver
mej i en annan tidigare gestalt.... men likaväl kan drömmen ge en helt igenom
symbolisk bild av nuläget.

Jag var en halvvuxen pojke som befinner mej uppe i ett torn,
ett kyrktorn eller klocktorn.Det är trettonhundratal och nån stad som Bryssel
eller Basel vill jag tänka.Kanske fjorton-hundratal.
Jag tillhör en grupp kättare som ska hängas. Utanför tornet,till allmänhetens
beskådan och jag är halvt ifrån mej av skräck.
Gruppen jag tillhört har jag bara hamnat i. Vet väldigt lite om världen eller
om nånting överhuvudtaget.
I ett angränsande rum håller några "förgyllare" till. Målar med guldfärg
på nånting.
Vi har legat på golvet i ett rum och ska nu föras för att hängas och förgyllarna
och hantverkarna vill inte riktigt se på oss där vi kommer,nersmutsade
och skräckslagna.
Jag önskar mej så intensivt in i deras ställe att jag nästan lämnar min
kropp och går över i en av dem.
Det var min dröm.
Vet inte om det verkar troligt att det kunde gå till på detta viset,om
man hängde kättare ut från kyrktorn under denna tid.
I vilket fall som helst känns det som att rädda livet att måla.
Att sitta i ett litet torn och förgylla, det drömde jag för över femton år
sen och nu är det just det jag gör!