Lite melankoli och ambivalens

Söndagmorgon i ensamhet, ska hinna blogga lite innan jag cyklar
iväg för att öppna och vattna växthus. Kanske är en jordgubbe klar, då tar
jag den och cyklar och lämnar den till den lilla Alvan.
Torden och jag såg vigseln igår och fick tårar i ögonen, jag motvilligt men
han godvilligt. Sedan for han iväg för att jobba på kvällen. Mycket övertid
blir det. Tävling på golfbanan idag.
Jag zappade mellan kanalerna, för även om jag gillar vackra festklänningar
blir det lite drygt , jag vill ha film.
Det enda jag hittade var en surfar-film på sexan med Kate Bosworth.
Den var väl som en typisk sån tävling-sport-romans-film men den hade
en äkthet och nutidskänsla i dialogen faktiskt som jag gillade. Sen var
själva surf-och undervattensscenerna härliga.
Man fick en känsla av havsvatten på solbränd hud, att hålla andan länge
när en våg slår över och drar ner i bubblande virvlande kaos innan man
får kontroll och kan ta sej upp till ytan.
Men jag blev lite melankolisk av deras släta kroppar utan något fett som
dallrade, magar som var alldeles raka,inte konkav som min mage en gång
var i ungdomen då man var muskelsvag, och inte bullig som den blir efter
barnafödande och vällevnad, utan alldeles rak. En kärna fullt stoppad med
muskler.
Och en sån kropp kan jag aldrig få även om jag tränar som en dåre och
nuförtiden har mer muskler än nånsin.
Sånt kan göra en lite melankolisk.
Läst Cecilia Hagens " Kulla-Gulla stretar vidare" en lägesrapport vid 60 plus.
Vill vara förberedd.
Vad hon har som inte jag har det är ett välbetalt arbete, en karriär och en
offentlig persona.
Vad jag har som inte hon har är en man vid min sida. Hon tycks vara
ensam-stark och ganska nöjd med det.
Jag kan aldrig säga att jag är 100 % nöjd med någonting....för ambivalens
är mitt andra namn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0