ullaunna

Plockar in blommor i alla mina rum, vita rosen i champagneglas
och massor av iris och annat blått ihop med daggkåpa i lime.
Kanske skulle man gifta sej nån gång iallafall...
Innan man går med rollator och glömt vad brudgummen heter.

Tiden har gått in i ett lugnare skede. Ingen värme, men nån
stund har jag tryckt i en blåsig håla i Käringhålan insmord i kokosolja.
Besök av bästa Gabriella med sina pojkar på kolonin.
Dessa pojkar är mycket arbets-och verktygsinriktade. Så de skyfflade
gångarna och sköljde mina redskap i vattentunnan.
Visade den halvt torkade ormen som jag fann intrasslad i mitt jordgubbs-
nät häromdan och den väckte ju visst intresse.
Den luktar fortfarande rätt illa men min förhoppning är att den ska bli
luktlös och soltorkad.

Mitt magiska tänkande sörjer över en död orm - men kanske blir det en
god symbolisk bild ändå att jag omgiven av dessa pigga pojkar klipper
loss ormen, befriar den från allt trassel.Visserligen avliden men...
I den schamanistiska världen behöver inte död betyda annat än förvand-
ling.
Ormen är i sig en kraftfull symbol för transformation. Här hade den gått
fel men jag upptäcker den.
Nu är den en  överlämnad gåva istället.
Markerna kring kolonin har alltid varit lite magiska. Här har jag upplevt
en kontakt - även om en del av känslan har ebbat ut i och med att det
blivit mer bebyggt därikring.
Efter en kväll då jag haft ett explosivt samtal med min älskling på telefon
steg jag upp på morgonen och ställde mitt fyllda kaffelatteglas på brickan,
då det bara spricker i två delar. Kaffe överallt och blöta mackor.
Hade fått tornet som mittkort i det senaste tarotupplägget men det slutade
med bägaresset.
Helt rätt får jag ett gottgott positivt sms nästa dag med glada smajlisansikten
och livet rättade in sig i den goda fåran igen.

Idag tar jag prinsessbröllopet som en annan god indikation på ett lyckligt
firande av förening mellan manligt och kvinnligt.
Världen är min och jag är världen.