ullaunna

Nu ska jag strax cykla iväg under de gråblå molnen och träna
step och core efter fem dagars träningsuppehåll.
Vårdar min inflammation med pencillin och svullnaden har gått ner, men
saker pågår därinne i tandroten, det känner jag. Det bultar och "kliar".
Har varit "inomhus-manisk" som omväxling till koloni-manisk. Vädret är
ju uselt och kallt. Regnet som kom var härligt och allt började avge doft
och liv. Träden slår ut i den kyliga våren, magnoliorna blommar längre,
påskliljorna står kvar och tulpanernas knoppar visar färg.
Skatornas bo i oxelträdet härutanför mitt fönster ser spretigt och kraftfullt
ut.
Mitt hem är också ett sådant skatbo. Samlar och bygger, dras till det som
glänser och glittrar.
Städat frenetiskt, allt luktar såpa och rent. På kvällen hade jag gått och
lagt mej, men steg upp igen i mörkret, hittade en trasa och började torka av
taklampans små glaskupor. Sen låg jag i mörkret och stirrade, väntade ivrigt
på att det skulle bli morgon för jag hade kommit på en lösning om hur jag
skulle möbelera om.
Nästa morgon for jag först till kolonin med plantor . Kunde ju inte börja dra
tunga möbler över golver för tidigt!
Sen hem och fixa och fixa och fixa.
Hos mej är varje hörn fullt. Det är sån jag är. När jag odlar knökar jag in
en liten blomma, en liten kålplanta på varje liten jordyta. Allt ska användas!
När jag målar fyller jag ytorna med mönster och slingor.
Tiden jag lever fylls upp, aldrig tomhet, aldrig tidfördriv.
Man kan se det som en rädsla för tomhet, men jag vet inte jag.
Som en del av ett expanderande universum vill också jag expandera
Tomhet är tråkigt!
Vill fylla upp allt som är tomt, tråkigt och händelselöst med färg och
form, röst och liv.

Maximalism!
Min livsinställning är barockens överflöd, fjärran från funktionalism och
minimalism.
Och så glad jag blir av att greja och städa och fixa.
Att mars ( energiplaneten) står och stampar i farstun till mitt fjärde hus
som är hemmets hus hjälper till.