Jag tror på sommaren

En ensam lördagkväll.
Torden hemma hos sej och är sjuk i samma sjuka som jag har/haft.
Fast han blir ju förstås mycket sjukare. Stackarstord.
Så säjer vi ofta, för ibland råkar han rätt illa ut, vinglar omkring lite
i tillvaron och slår sej ofta på utstickande hörn....stackarstord...

Dagen började med en massa regn som jag var ute och cyklade i.
Tänkte jag kunde jobba i växthusen men det blev att jag bara cyklade dit
efter lite grönt till lunchen och lite blommor till bordet.
Hemma och grejade lite. Lagade saker på symaskin.
Lite röj i förrådet. Fick äntligen cyklat bort till områdets återvinnings-
station med den gamla skrivaren som inte funkade och som bara
stått ivägen och tagit plats.
Hela tiden tänkt att jag måste vänta tills Tord är här och kan ta den i
bilen. Och så upptäcker jag att det är ju inga problem alls att ta den
i cykelkorgen.

Bättre väder på eftermiddan. Har lyckats följa månen bra i år och idag
var den i tvillingarna. Luft. Passar bra för blommor.
Så jag satte ut resten av tagetesen och massor av små tuvor av lobelia.
Så fin sen när den blommar blå mot rabattstenarna.
Drog fram långa långa slangen, vilket kändes lite konstigt i allt regnandet
men jag lät den sippra och blöta ner den torra jorden i trä-växthuset.
Snart ska tomaterna ner där.
Måste bara få bort musen/mössen.
Lyfte på en bit plåt  som legat på utsidan mot växthuset och där i torrt
förvar låg en massa timjankvistar i en liten söt hög.
Jaså möss är förtjusta i timjan? Hade bitit av nåra luktärtor också som
växte i en sålåda. Jämrans!
Annat djurliv på kolonin är den totalt orädda koltrasten som kommer
hoppandes när man krattar.
En liten ödla satt blickstilla på kanten av en spann länge.
Skatorna och kråkorna landar tungt intill komposten. Kollar ett tag
för att se om kusten är klar innan de hoppar ner för att se vad för gott
som bjuds idag.
Solen och värmen bröt plötsligt fram och förgyllde allt. Plötsligt vågade
man tro på sommaren.
Att den faktiskt ska ske, ljumma vindar behagliga mot huden, solvärmen.
Fågelsången var överväldigande och när jag cyklade hem i backen
skimrade björkstammarna i kvällssolen och löven var alldeles alldeles nyfödda.
Solen föll på de knallgula forsythiorna som stod  kontrast
till de avtågande pampiga svartblå regnmolnen.Färg-lycka!
Träden blommar och slår ut och man vill nästan inte att värmen ska
komma alltför intensivt för då blommar ju allt över.
Men värme vill vi ju ha.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0