Innan tandläkarbesök.

Precis stoppat i mej en massa mat och ute skockar sig de
mörka molnen. Varm i ansiktet av sol och vind,låter maten sjunka framför
datorn. Ska snart iväg till en tandhygienist. Försökte avboka tiden men var
för sent ute, det skulle ha gjorts innan helgen ifall jag ville slippa betala - och
det var just det jag ville slippa. Så jag går väl dit ändå.
Fortfarande övertygad om att tandrotsinflammationen hade att göra med be-
handlingen som utfördes på den intilliggande tanden dygnet före - men det
går de inte med på.
Fick ju käka pencillin i tio dagar och sen blev jag förkyld och sen fick jag
nackspärr .
Men idag ska väl allt vara väl och vanligt.
Väl och vanligt gillar jag.
Tränade imorse efter ett uppehåll och det kändes välsignat att få
komma tillbaka igen. Hela kroppen började ju knaka och krackelera utan
träning! Faktiskt.
Hade ont i axlarna t.ex och det brukar jag inte ha. stela knän och fotleder.
Livsfarligt för mej att hoppa över träningsrutinen. Känns det som.
I helgen utspann sig en massa kalas och umgänge och så måste ju
livet få se ut ibland.
Ena dagen var det familjeenandets dag, och jag cyklade hem genom skogen,
efteråt, mätt, lycklig,  och nöjd i hjärtat.
Att jag älskar den lilla familj som är min, att vi kan samsas fast där finns
många skiljaktigheter. Att vi kan trivas ihop!
Sånt har aldrig varit självklart för mej, så nu när det faktiskt är så blir jag
alldeles blöt i ögat och ömhjärtad för det är som en extra fantastisk bonus!
Nästa dag "broder" Svens femtiofem-årskalas. En annan slags
"familj", gammal vänskap. Aldrig enkel - men vilka relationer är det?
Sven är ur-usel på att ordna och organisera kalas. Kanske därför det alltid
blir så lyckat och trevlig?
Han snurrar omkring i fåfängt försök att organisera, syster Berit ordnar,
Bästa Rosie skär grönsaker allt vad hon hinner, jag skäller och hjälper till,
Lars tar en öl på balkongen och Tord sätter sig bredvid sin favorit-Lars.
Vi skäller för de är sexistiska ( eller slöa) - sen äter vi och dricker och har
det riktigt trevligt.
Cyklar återigen hem genom natten vid midnatt och det är rätt ljumt. Fuktigt
ute, dimmor som sveper som rök runt gatlyktorna. Det är första kvällen
med sommarklänning och det är något nästan magiskt med trädens bladmassor.
Allt är så levande och talande.
Torden är lycklig och nästan lyrisk ( och lite beruskad). Att allt är så bra!
Att vännerna finns.Att sommaren ska börja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0