Försommar-njutning och Don DeLillo
Inomhus från sol och kall vind , en liten skrivar-stund av kontemplation.
Idag avbokade jag min tvättstugetid, cyklade till kolonin med frid och o-stress
i hjärtat. Kom dit innan nio så allt var nyväckt och atmosfären genomsyrad av
fågelsång och tystnad. Utsökt njutning, doppa vattenkannan i tunnan, bära,
andas sval luft.
På knä i mina knäskydd rensar jag ogräs. Kratsar med en liten fickkniv som är
bästa redskapet när ogräset är större än det nysådda som spirar svagt på tunna
stänglar.
Irisen reser sig kraftfullt upp i knopp och silverarven börjar nu strax att blomma.
Påskliljor och tulpaner sjungit ut sina sista färgstarka toner, men nu kommer
min favorit-tid ( en av dom): Syrenernas blomning och sen strax pionerna.
Då ska jag fälla upp sängen med mjuka madrassen och lägga kuddarna i och
vila i syrenskuggan och i horisontalläge iaktta allt som växer och små kryp som
kryper och regnbågsfärger som skimrar i vingar.
Men idag jobbade jag till halv tolv, åt ett äpple och en banan, cyklade hem
med lite ruccola, sparris, rädisor och sallad.Lite av den sista spenaten från växthuset.
Nu får jag vänta nån vecka tills frilandsspenaten är stor nog.
Kan bjuda dottern på lite hemodlat när hon kommer idag . Kokar quinoa, så det ska
väl bli nåt .Alva-hämtning så fort jag skrivit min dag här i bloggen.
Hem och fixa kaffe och ner till damernas nakenbad. Vinden var iskall i nerförsbacken
så bada fick vara idag, vila och sola på planket, läsa ut den tjocka egendomliga roman
jag sysselsatt mej med i närmare en vecka.
Don De Lillos " Ratners stjärna".
Helt fantastisk , nästan oläsbar och obegriplig.
Beskriven av New Yorker som en " Fantastisk, surrealistisk utflykt i den moderna
vetenskapens hjärna"
Om ett matematikgeni, en fjortonårig pojke som ska dechiffera ett kodat meddelande
från yttre rymden.
Först börjar jag läsa den som en spännande sf-roman men den blir allt märkligare
i långa utflykter i ett fanatsieggande och komiskt absurt persongalleri. Läser att
DeLillo har haft Lewis Carrol som inspirationskälla och visst, så kan jag förstå den...
Men det roar mej att läsa en bok som så mycket handlar om matematik.
Som är ett svart hål i min hjärna .
Idag avbokade jag min tvättstugetid, cyklade till kolonin med frid och o-stress
i hjärtat. Kom dit innan nio så allt var nyväckt och atmosfären genomsyrad av
fågelsång och tystnad. Utsökt njutning, doppa vattenkannan i tunnan, bära,
andas sval luft.
På knä i mina knäskydd rensar jag ogräs. Kratsar med en liten fickkniv som är
bästa redskapet när ogräset är större än det nysådda som spirar svagt på tunna
stänglar.
Irisen reser sig kraftfullt upp i knopp och silverarven börjar nu strax att blomma.
Påskliljor och tulpaner sjungit ut sina sista färgstarka toner, men nu kommer
min favorit-tid ( en av dom): Syrenernas blomning och sen strax pionerna.
Då ska jag fälla upp sängen med mjuka madrassen och lägga kuddarna i och
vila i syrenskuggan och i horisontalläge iaktta allt som växer och små kryp som
kryper och regnbågsfärger som skimrar i vingar.
Men idag jobbade jag till halv tolv, åt ett äpple och en banan, cyklade hem
med lite ruccola, sparris, rädisor och sallad.Lite av den sista spenaten från växthuset.
Nu får jag vänta nån vecka tills frilandsspenaten är stor nog.
Kan bjuda dottern på lite hemodlat när hon kommer idag . Kokar quinoa, så det ska
väl bli nåt .Alva-hämtning så fort jag skrivit min dag här i bloggen.
Hem och fixa kaffe och ner till damernas nakenbad. Vinden var iskall i nerförsbacken
så bada fick vara idag, vila och sola på planket, läsa ut den tjocka egendomliga roman
jag sysselsatt mej med i närmare en vecka.
Don De Lillos " Ratners stjärna".
Helt fantastisk , nästan oläsbar och obegriplig.
Beskriven av New Yorker som en " Fantastisk, surrealistisk utflykt i den moderna
vetenskapens hjärna"
Om ett matematikgeni, en fjortonårig pojke som ska dechiffera ett kodat meddelande
från yttre rymden.
Först börjar jag läsa den som en spännande sf-roman men den blir allt märkligare
i långa utflykter i ett fanatsieggande och komiskt absurt persongalleri. Läser att
DeLillo har haft Lewis Carrol som inspirationskälla och visst, så kan jag förstå den...
Men det roar mej att läsa en bok som så mycket handlar om matematik.
Som är ett svart hål i min hjärna .
Kommentarer
Trackback
