ullaunna

Sitter här i min morgonrock igen, det ser ut att bli en rätt fin
dag . Ska cykla bort till Röda korsets loppis och träna i kvällningen.
Däremellan hoppas jag måla klart den spegelramen.

Igår en trevlig liten tur till Gekås. Vi gillar det tackochlov bägge
två. Va hemskt om man hade en sån där jobbig man som bara
klagade och blev irriterad.
Men vi fick separera oss därinne. Jag gillar att strosa lite löst
och se var jag hamnar. Han ser ett projekt där det handlar om att
ta sig från punkt A till punkt B på smartaste och effektivaste vis.
Han vill hjälpa mej hitta, men då blir jag bara splittrad och irriterad.
Som de ensambarn vi är passar det bäst att vi utför våra projekt
var för sej.
Vi hittade varann i köerna sen, stod och vinkade och mimade.
Och den underbara välförtjänta fikan efteråt, där man känner sej så
nöjd och sitter och plockar med sin påse och jämnför kvitton.

Köpte dockskåpsmöbler till dockhuset. Fy sjutton va dyrt! Nu ska
jag tillverka resten själv. Fy attan!
Ett par bra handskar att värma händerna när jag cyklar i vinter
för då behövs nåt mer än yllevantar.
Ett rödrutigt paraply och lite mat. Vitamintabletter.
En " snöbollslampa" i julig design som jag genast satte upp i fönstret.
49 och femtio. Rimligt för mys.
Inga kläder, provade, men la tillbaka. För dyrt. Loppis för mej
eller alla de kläder jag redan har i mina överfulla garderober.

Sen åkte vi hem med koffeinet böljande i välbefinnar-
systemet. Så vackert!
I dalarna och sänkorna låg dimman tät. Öppningar i skogen med
gräsvippor och stänglar frostvita och magiska.
Träden sen vid höjderna, som siluetter mot skymningshimlen.

Jag längtar sååå till landskapet, till landet. Att bo.
Målar upp bilden för honom: Där går jag hemma och eldar
i kaminen, lagat mat och börjar spana ut åt vägen, inväntar
honom som kommer från jobbet.
Kvällen sänker sej, snart lyser vårt hus i mörkret.

Det är faktiskt på hösten och vintern jag allra mest längtar
ut på landet. Får se hur jag kommer att gilla det när det väl
blir av.