ullaunna

Vattenläcka i huset. Har tvättstugan som ligger i grannhuset
så jag tar med mej vatten i flaska. Ser jobbarna gå härutanför,
vatten har strömmat på trottoaren, lät mitt cykelhjul plöja en
vacker fåra när jag kom cyklande från måndagsträningen.

Det händer att jag undrar var man emellanåt befinner sig i sin
sömn. Det händer att jag vaknar upp ibland, som i morse,
och har en alldeles ren och klar tanke, en insikt eller en idé.
Vaknade med en sån känsla av insikt i formuleringen:
Ordningen föddes ur kaos, ur kaos föddes medvetandet.
Dvs den bibliska skapelseberättelsen om ordets födelse.
Det retar mej att jag inte har nån bibel i huset så jag kan
slå upp den exakta ordalydelsen...men är det inte nåt med
Djupet, eller? Guds ande svävar över djupet och så föds
Ordet.
Precis som en del tänkare som jag håller högt vill hävda , att
det är ur medvetandet allt stammar.  Medvetandet var först
och sen kommer kropp och hjärna, sen kommer värld och
samhälle.
Meningen Guds ande svävade ovan vattnet, är också en fan-
tastisk bild.
Kanske var vi en gång en planet av vatten som drabbades av
en blixt av ett guddomligt befruktande av just medvetande.
Om det sen var en komet som kom förbi och laddade av en
liten last av kosmiska " frön" som sparkade igång livet, eller
om det var ett rymdskepp från kosmos som hjälpte livet på
traven - eller om det bara är en naturlig följd av vatten och
rätt betingelser som alstrar liv.
Men Medvetandet fanns redan.

Några gånger har jag i mina drömmar befunnit mej
på härliga platser som i mångt och mycket liknar ett slags
universitet eller skolbyggnad. På dessa platser träffar jag
ibland människor jag känner och de har olika uppgifter
på dessa platser eller i denhär speciella byggnaden.
Allt är underbart berusande inspirerande och stimulerande.
Här har alla fullt upp med sina speciella talanger, här kommer
var och en till sin rätt.
Människor som jag vet är sjuka blomstrar här.
Då tänker jag i lite spiritistiska termer att kanske kanske detta
faktiskt är en slags verklighet, en plats vi
kan befinna oss i andra medvetandetillstånd, i vissa dröm-
tillstånd. Kanske kan vi komma dit när vi dör.
Har nämligen bestämt mej för att tro så - för att slippa
dödsångest kanske, men för mej är detta en befriande och
logisk tanke.
Att vi inte slocknar ut, att medvetandet går vidare.
Att Allt stammar ur vårt medvetande. Även denna världen
som syns så fast och solid består i grunden av detta andliga
stoff, av tankar, av medvetande.

Nobeltider igen, oxelträdets bär utanför mitt fönster rodnar.
Jag åldras fast det känns inte så just nu.
Mognar mognar mognar!