Vad vill väl jag?

Tänker jag i min obekymrade ( ?) tillvaro när jag lämnar
ut mitt ansikte till den avtagande solen. Jo jag vill nog
gå genom livet med så lätta steg som möjligt, undvika
att göra alltför illvilliga aktiviteter, inte tära för mycket
på moderkroppen - även om jag ju hör till de tärande
på samhälsskroppen.
Trots allt har jag fött två barn och planterat två träd,
förvaltat en bit mark och återfört både gödsel och kompost.
Det måtte väl räknas mej till godo?
I vems räkneverk kan man ju undra förstås.....

Tänker: Det man pratar mest om är ofta det man ivrigast
ljuger om .
Livslögnerna som håller oss hoppfullt uppe och vid liv, som
beskyddar oss. Ramsorna vi upprepar för oss själva vid
läggdags, svamlet vi underhåller våra vänner med.
Svamlet vi underhåller oss själva med....
Kanske bättre sålänge vi fabulerar lite ,drömmer våra drömmar,
svamlar vårt svammel än att vi tystnar.
Tystnar och drar oss tillbaka i nåt som är misstänkt likt
bitterhet.
Vad ville väl jag?
Bygga katedraler av hopp och skönhet, frälsa och läka, fylla
alla saknader och hål, förbättra världen, försköna tillvaron.
Vad ville väl jag?
Svälja världen, sluka livet? Sätta ett stort tumavtryck på
omvärlden?
Nu vill jag nog helst göra så lite väsen som möjligt, slinka
undan, glida omärkligt igenom.
Absorbera men inte lämna avtryck.
Kan mitt totemdjur vara amöban?





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0