ullaunna

Ännu en solig dag, ännu påskledigheter, men Torden jobbar.
Jag välkomnar vardagarna som kommer.
Känner mej tung, gammal och trött.
Inte mitt favorittillstånd.
Kolonin väntar och sen ska jag cykla iväg på ett pass yoga.
Sååå välbehövligt.
Förstår att lite av mitt något låga allmäntillstånd beror på att
jag tränat så minimalt i en tre veckor. Behöver träningsendorfinerna!

Jorden väntar förberedd men den korkade koloniföreningen är som
vanligt sena med att sätta på vattnet.
Innan vatten i kranarna vågar jag mej inte på att så på friland.
Lök och potatis är nere i jorden och mestadelen av plantorna
flyttade från mina varma fönster och glasade balkong till växthusen.
Vattnet i tunnorna får räcka till dem.

Igår satte jag arg lapp i trappan.
Att man kan ju plocka upp skräp i trappen om man "råkat" tappa nåt...

Sen min grannfamilj flyttade in har det blivit skräpigt och jag förstår
att det är ungarna. Men då kommer det väl an på föräldrarna att lära
barnen plocka upp efter sej?!
Hatar den nonchalansen som gör att skitungar anser att det kan vara
städerskans jobb att plocka efter dom.

Torden orolig över min ilska.
Ändå kan jag se att det i det långa loppet inte alltid lönar sej att vara
snäll och oförarglig.
De tider i livet jag varit snäll - har ändå agressioner drabbat mej- då
som en blixt från en klar himmel.
Och jag ser det i hans liv. Att hur " snäll" han än är, hjälper det inte alltid.
Konfikter äntrar ens liv, tränger sej på.
Om man än är helt oskyldig blir man drabbad.

Därför vill jag inte längre vara rädd och inte alltid snäll.

Såg annars min älskade Harvey Keitel i  den amerikanska versionen
av " Life on Mars".
Som bufflig kommisarie i ett sjuttiotals-New York.
Tycker så mycket om hans energi. En slags lokomotiv.
Kort och fyrkantig med sitt gamla vackra ansikte och en lite
surmulen bitter mun.

Lägger annars mina kort och får ledning och bekräftelse
En vajande vattenväxt är jag och mina fåglar flyger om natten.
En drömmande ödla på en sten är jag , med slutna ögonlock mot dagen.