ullaunna

Ååå så svårt det kan vara.
Igår tittade vi på ett hus i samhället Tvååker.
Kompromissen var att det ligger i ett samhälle med hus på sidorna,
och att tomten är mindre än jag vill.
Fördelen är det rymliga huset med källare, gillestuga med braskamin,
planlösningen som känns väldigt hemtrevlig.
Jag kan se oss bo där.
Jag kan se mej cykla iväg den slingrande villagatan ut mot området
kring prästgården, den lilla skogen med vitsippor och fågelsång.
Jag kan se oss sitta på altanen, i uterummet i eftermiddagssolen,
se oss fraternisera med grannarna...

Igår pratade jag med vännen Johhny om dethär med mögel
på vinden, något som fanns lite grann på detta nummer elva.
Hur man åtgärdar och hur farligt eller vanligt det är.
Johnny tyckte att Tord gott kunde vara mer entusiastisk.
Njaa tyckte jag.
Om Torden varit mer entusiastisk hade nog jag blivit rädd.
Nu är han så väldigt realistisk och det är kanske inte så roligt,
men känns pålitligt.

Vad vi bägge känner oss lite beklämda över är kanske utsikten då.
Längtan är ju ut mot ett fritt läge och här är det utsikt mot ett
vackert, men kanske lite begränsat skogsområde.
Aningens beklämmande. Lugnt, rofyllt...men ja kanske lite begränsande.

Och det känns ganska viktigt.

Men rädd för att vi hela tiden ska vara alltför försiktiga och
aldrig komma loss.

Måste ha tillit.

Och ja, jag tror att jag har det innest inne.
Kanske det bästa väntar ännu.