Ullaunna glad och om Babel

Inte tränat på en vecka, då var det genast en självövervinnelse
att komma iväg imorse. Dimman låg tät och det såg våttvåttvått ute.
Men jag kom iväg och det var gott. Lite babbel efteråt med en
ny bekant och sen hem längst havet som doftade av ilandfluten tång.
Så ringde Tord och jag hörde att han lät glad på rösten och
vi drog ut lite på det men tillslut fick jag veta hur det gått på banken.
Jaaaa, det såg  ljust ut! Visst får han låna.
Nu vet vi vilka objekt vi kan sluta drömma om och vilka som är möjliga.
Kanske det huset vi ska titta på imorgon....

Så fruktansvärt viktigt för mej nu att känna hopp. Det får helt
enkelt inte dra ut på tiden nu. I år vill jag flytta!
Allt blev ju förskjutet med det osäkra kring hans jobb och när hans
vattenpump pajade.
Nu vill vi gå på med vårlig energi och styrka mot ett gemensamt mål.

Igår ett kanonBabel igen. Min allra bästa Kerstin Ekman i ett fint
samtal med Eva Beckman om viljan att bevara de dödas kunskaper
och minnen. Jag tror att Kerstin Ekman uttryckte att hon kände en
ömhet för de döda och detta känner jag så starkt i hjärtat.
Vet att när jag läst hennes böcker har älskat alla detaljerade skildringar
av vardagssysslor, av dialektala ord och vändningar.
Jag är också en som inte riktigt står ut med att saker och människor
faller i glömska.
Och kanske att skrivande har med detta att göra till en stor del: Att bevara.

Malte Persson var en lustig bekantskap. Skrev sonetter som på Shakespears
tid men med motiv från tunnelbanan i Stockholm. Man fick se honom
välklädd , smal och finlemmad glida fram på perrongen i röd halsduk.
Såg ut på tillvaron och tyckte att den var väldigt ostrukturerad. Verkligheten
rimmade illa. Formade sina sonetter med sin bundna form. Fascinerande!
Göran Greider var go där han åkte sedgeway ( heter det så) genom solsidan.
Martina Lowden, en sån lustig flicka! pratade tillsammans med Jan Gradvall
om Werthers lidande och hur den romanen går igen långt in i våra dagar
genom Emokulturen och alla självdestruktiva rockers.
Och Linda Spåman! Läste en artikel om henne och ville genast
ha kontakt men hittade henne inte på facebook.
Serietecknare och konstnär och gissa om jag gillade vad jag såg!
Där var allt jag gillar, med dockor och dockskåp, dödskallar och glitter-
prylar. Och röda läppstiftsläppar! Love her!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Vad fint du skriver om mig Ulla!

Och underbart att du också älskar dockor och dockskåp och dödskallar,läppstift allt som är tjusigt!

Men det här med facebook lät ju konstigt!?

Linda

2011-04-03 @ 20:51:24
Postat av: ulla

Oj, hej va kul att du tittade in. Letar väl vidare på facebook då, om det var det du menade.

2011-04-04 @ 17:38:15
URL: http://ullaunna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0