Motståndet man inte kommer ifrån
Låste dörren bakom mej klockan elva på förmiddan.
Intentionen var att komma iväg kvart i till träningen klockan tolv för att
hinna pusta och byta om i lugn och ro. Men min oförmåga att lämna huset
utan att bädda sängen eller måla eyeliner sinkade mej ( som vanligt).
Och så var det motvind! Hade hoppats att det slutat blåsa, men icke då.
Så jag anlände med andan i halsen, väl uppvärmd om man så säjer.
Ligga på brädan med skivstången till Nirvanas " Teen spirit" lyfte min ande,
även om jag verkligen saknar teen spirit. Tänker att vi kanske inte
är så många trots allt, över femtio som inte är lite kantstötta och skadade.
Och att det är lätt att ge upp. Särskilt när man inte får känna sej duktig på
det man gör.
Gav upp armhävningarna, dels för jag aldrig klara dem särskilt bra och dels
för att handlederna protesterade.
Att man får jobba på, mot sina krämpor och motstånd.
Drack kaffe efteråt för det ingår i träningskortet men jag har aldrig
använt förmånen eftersom där bara finns pappmuggar och jag hitintills
alltid glömt porslinsmugg. Så principfast kan jag vara! Hehe. Ibland minsann!
Stoppade i mej valnötter och clementiner och på med den fuktiga jackan och
iväg.
Trots alla ljuvligt brusande måbra-endorfiner blev jag lessen när jag
kom upp till kolonin som jag passerade på hemvägen. Växthuset hade ur-
blåsta rutor igen!
Kämpade med de hårda små clipsen som sätter fast plastrutan, misslyckades
med mina stela fingrar och ringde Tord.
På väg till tåget för att lämna Stockholm fick han min ilskna förtvivlan.
Sen gick jag runt och hittade sista rutan på andra sidan ängen dit den brukar
blåsa och lyckades tillslut få fast alltihop.
Tord lovat att till våren ska vi siliconlimma alltihop, så man kan sälja det
med gott samvete.
Ringde samtal nr två till Tord, nu sittandes på tåget.
Glad i hågen meddelade jag att jag fått ordning på allt. Så han kunde resa
i lugn och ro utan klump i magen.
Och så cykla hem hela långa vägen och nog tusan var solen redan på väg
ner. Med mestadelen av vinden i ryggen var allt en fröjdefull resa.
Intentionen var att komma iväg kvart i till träningen klockan tolv för att
hinna pusta och byta om i lugn och ro. Men min oförmåga att lämna huset
utan att bädda sängen eller måla eyeliner sinkade mej ( som vanligt).
Och så var det motvind! Hade hoppats att det slutat blåsa, men icke då.
Så jag anlände med andan i halsen, väl uppvärmd om man så säjer.
Ligga på brädan med skivstången till Nirvanas " Teen spirit" lyfte min ande,
även om jag verkligen saknar teen spirit. Tänker att vi kanske inte
är så många trots allt, över femtio som inte är lite kantstötta och skadade.
Och att det är lätt att ge upp. Särskilt när man inte får känna sej duktig på
det man gör.
Gav upp armhävningarna, dels för jag aldrig klara dem särskilt bra och dels
för att handlederna protesterade.
Att man får jobba på, mot sina krämpor och motstånd.
Drack kaffe efteråt för det ingår i träningskortet men jag har aldrig
använt förmånen eftersom där bara finns pappmuggar och jag hitintills
alltid glömt porslinsmugg. Så principfast kan jag vara! Hehe. Ibland minsann!
Stoppade i mej valnötter och clementiner och på med den fuktiga jackan och
iväg.
Trots alla ljuvligt brusande måbra-endorfiner blev jag lessen när jag
kom upp till kolonin som jag passerade på hemvägen. Växthuset hade ur-
blåsta rutor igen!
Kämpade med de hårda små clipsen som sätter fast plastrutan, misslyckades
med mina stela fingrar och ringde Tord.
På väg till tåget för att lämna Stockholm fick han min ilskna förtvivlan.
Sen gick jag runt och hittade sista rutan på andra sidan ängen dit den brukar
blåsa och lyckades tillslut få fast alltihop.
Tord lovat att till våren ska vi siliconlimma alltihop, så man kan sälja det
med gott samvete.
Ringde samtal nr två till Tord, nu sittandes på tåget.
Glad i hågen meddelade jag att jag fått ordning på allt. Så han kunde resa
i lugn och ro utan klump i magen.
Och så cykla hem hela långa vägen och nog tusan var solen redan på väg
ner. Med mestadelen av vinden i ryggen var allt en fröjdefull resa.
Kommentarer
Trackback
