ullaunna

Kallt även inomhus, kall om fingrarna men jag kan ju knappast
ha vantar på mej. Resten av kroppen invirad i kläder och filtar.
Tog ett uppehåll i Hakeliusboken och läste en deckare som
var okej  " Det som göms under sten" av Thomas H. Cook, men nu
är jag tillbaka i " Ladies".
Blev förtjust i Edith Sitwells far sir George, vars excentritet antagligen
skulle ha fått en solklar diagnos i dagens samhälle.
" Hypokondri var en av sir Georges alla hobbies, och den hobbyn
flammade lägligt upp när tråkigheter nalkades".
I det här fallet var det hans hustrus begravning..

Gårdagen var rätt mycket en inomhusdag, en återhämtningsdag.
Endast en cykeltur till Willys för att fylla på förråden av mat.
Målade och slipade, lackade, klippte och klistrade.
Att göra collage är minst lika tidsödande som att måla mina vanliga
detaljerade, små dekorationer.
Ingenting på teve som jag ville se så jag torkade golv istället.

Hela mitt vuxna liv har jag krupit omkring och torkat. Började
när barnen var små och man alltid fick torka när de suttit och ätit.
Det är liksom lättare att torka av just på stället än att dra fram en
bullrig dammsugare.

Nu när jag varken har djur eller småbarn fyller jag min lägenhets
golv med gamla mattor , såna där med persiskt mönster, wilton-
mattor och allt vad det heter.
Nån gång tar jag ut dom, piskar och drar med en rotborste med såpa
på och ruggar upp dom, så blir dom så fina igen.
Men igår bara torkade jag runt om för den goda känslan och doftens
skull.
Så städar jag nu. Småstädar. Ofta.
Vissa ställen får vila med sitt damm , på andra tolererar jag inget.

En sån spännande människa är jag: Skriver om damm och om
sopor.
Askungen utan fe-gudmor, åldras långsamt  vid spiseln, blir en asktant.

Men kanske ska jag resa mej, börja klä mej i imponerande
klänningar som Edith Sitwell lät en liten sömmerska sy upp i tunga
brokadgardintyger. Hon trodde att hon eventuellt kunde vara Elisabeth
den första reinkarnerad! Då har man att brås på.
Att skapa sig själv - sådana livsprojekt imponerar på mej.