Processen

Kikärtor kokar och jag vilar fötterna framför lite
skrivande. Alla de steg man tar en vanlig förmiddag när
man går och sysslar i sitt lilla hem kan bli ganska många.
Behöver också återhämta mej efter gårdagens flytt.
Fem timmars intensivt springande i trappor, lyftande och
bärande och klängande upp på flak kräver sin tribut.
Men det är rätt roligt. Hoppar in i killgänget som
bär, hellre än hos tjejerna som står i köket och packar och
packar upp.

Lite kaosflyttning var det. Opackade saker fick vräkas ner i
packlådor och allt fick ställas in huller om buller. Avundas inte
de som ska försöka bringa ordning i detta och hitta allt.
Och flyttstäda...och ha småbarn...och jobba...

Men vi åt god thaimat efteråt som tack och sen åkte vi hem
till den egna ordningen där allt står på sin plats och kontrollen
någorlunda existerar. Ett hett bad behövdes för jag blev så hemskt
nedkyld, fötterna värkte , ryggens alla muskler fick slappna i det
heta badvattnet.

Och så fick man Flyttinspiration. Min egen flytt kommer förhoppnings-
vis ske i etapper. Min trea är så att säga väldigt full.
Behöver t.ex mycket material. Nu till våren plockar jag med hyllor
och lådor att plantera i och ställa upp så ljuset kan komma åt maximalt.
Gamla brickor att bära småplantor, lådor för sättpotatis att gro i.
Och hela mitt arbetsrum är fullt med gamla ramar, nyckelskåp
och askar som jag ska måla på. Byråar som står på varandra inhyser
vackra tyger och lappar. Böcker och tidningar för klipp och klistra.

Drömmen om huset på landet är ständigt närvarande och det
har varit och är fortfarande en process. Min otålighet till trots måste
jag nog ändå hylla  själva processen.
Den behandlar Tord. Den behandlar mej. Den behandlar oss som ett par.
Det lilla hus han nu bebor ligger ett stenkast från hans arbetsplats,
den arbetsplats han inte längre har kvar.
Det som var ett hårt slag för några veckor sen har nu hjälpt till att
frigöra honom mentalt från platsen.
Han börjar bli redo att flytta.
Han blev också taggad av att hjälpa våra vänner med sin flytt, för hans
egen kändes nu som A piece of cake, i jämnförelse.

Dagen känns stillastående, kall och grå därutanför, men trots vinterns
hårda grepp är processen igång!

Kommentarer
Postat av: Lilitha

Ja en stuga på landet skulle vara sååå mysigt. eller ett litet trevligt spökhus...haha.



Ja vinter har varit lång, å idag när gudens strålar värmer, så känner jag hur själen min fnittrar.



Kraaaaaaaaam

Lilitha

2011-03-03 @ 14:54:50
URL: http://lilitha.blogg.se/
Postat av: ulla

Tänker mycket på om man skulle hamna i ett spökhus. Inbillar mej att jag är alltför självuppfyllade för att ett spöke skulle kunna ta sig in i mitt medvetandefält, men man vet aldrig.

2011-03-04 @ 22:12:51
URL: http://ullaunna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0