ullaunna

Tja, då var det gjort. Konfrontationen jag bävat för.
Amputationen.
Klart.
Naturligtvis fick jag höra att jag inte skulle spela offer.
Det brukar hända de gånger jag berättar om mina behov.
Och när jag ifrågasätter någon annans självbild.

Att få vara offer är tydligen inte en roll som får spelas av mej.
Den är vikt åt någon annan.
Får inte ens testa replikerna lite försiktigt efter att ridån fallit
och ingen annan lyssnar.

Alltså...jag vill inte ha dendär attans offerrollen.
Ärligt talat vill jag inte ha någon roll alls i detdär patetiska
skådespelet där de mest bärande rollerna tillsätts dem med
de mest bärande rösterna. Och de yvigaste gesterna.

Vill inte delta i några dramer överhuvudtaget...möjligtvis små
folklustspel med småputtrig spirituell replikföring...mest för
skoj skull.
Lämnar scenen till de stora primadonnorna.
Slut på dialoger, nu är det min ensamma monolog med mitt
jag och mej själv.
En ensam uppgörelse.
Giftet från drömmen har verkat, döden har inträtt...
( kan inte hindra min undermedvetna dramaqueen behärska mina
drömmar...)