Första dagen i det nya livet

Gårdagen var verkligen en fantastisk dag som stod ut i mina
pärlband av dagar som löper fram ganska lika i likformiga mönster.
På kvällen var jag trött i fötterna och slappnade av i soffan framför den
gamla åttiotalsfilmen "Besökarna". Trots illasittande jeans och avsaknaden
av digitala specialeffekter var den mysigt ryslig.
En så ung Kjelle Bergkvist och Lena Endre var paret som flyttar in i sitt dröm-
hus med sina två små barn. Och så börjar det spöka...
Så passande den dag då vi tagit vårt hus i besiktning!

För Tord ringde mej när jag tog igen mej på strandtäcket efter förmiddagens
hektiska vattnade och jordgubbsplock på kolonin.
Redan hade jag pratat flyttplaner med diverse olika mänskor därnere på badet,
får så många gratulationer, tror folk i allmänhet tycker det är skönt att vi
äntligen kommer till skott.

Mötte upp honom i kärleksparken och vi bestämde snabbt att han kunde käka
nåt där, men jag hellre åt mina nyupptagna potatis från förmiddagen hemma.
Cyklade hem med min strandpackning och lyckades äntligen med nåt som
jag länge försökt. Att hamna under bron samtidigt som tåget far över.
Det ger en brusande brakande lyckokänsla och jag har fått för mej att
det betyder tur.

Så vi for sen och hämtade släpet hos svärsonen som var glad, semester,
rödbrända ben och fått båten i sjön på den nya båtplatsen .
Hem för att packa ur grejerna i Tords mammas garage. Säng, teve soffa
och diverse musikanläggningar upp, välförankrat under madrasser och
mattor och presenning. Så körde vi långsamt fram på motorvägen till vårt
nya hem.
Bilkö för nån olycka  och svarta ovädersmoln som hotade med regn mot det
öppna lasset men jag kände mej lugn. Njöt av det gröna gröna landskapet
i sommaren. Lät mej sjunka och sjunka in i det gröna lugna och bilradion
spelade underbar musik.

Känner mej så lycklig att vägen upp till huset går genom den vackraste
delen av samhället. Förbi kyrkan och kyrkogården, in i en allé av gamla höga
almar, så gör vägen en slingrande krök förbi den vackert inbäddade prästgården
och en gammal ladugård och vacker stengärdsgård.
Här under höga träden är min nya cykelväg! Detta ska bli min närmiljö, ett
grönt inbäddat lummigt habitat.

På Ekvägen står en granne och vattnar så när vi burit ett slag kommer
han fram och hälsar. Pust. Det är sånt här jag kan tycka är lite jobbigt, men det
förlöpte väl. Jag oroar mej alltså mest som vanligt för den oundvikliga frågan:
Och vad jobbar du med då?

Men inte än. Vi bar och släpade med spänst i stegen sen gick vi husesyn.
Kände mej liksom rörd.
Och även om jag rätt mycket stör mej på en hel del och vill ändra och
fixa så är det verkligen ett välkomnande hus, ett vänligt hus som känns lugnt
i sin energi. Harmoni rentutav.
Den eftersträvade Harmonin!
Och jag har fått nya nycklar så nu har jag två hem ett tag framöver.
Torden var upp i varv och manisk, körde hem mej och vände sen tillbaka, ville
sova i Det Nya. Längtade väl efter att koppla in sladdar å sånt som han vill.
Och på vägen hem under viadukten for tåget för andra gången över våra
huvuden.
Och även annat, sen,även annat som kopplade ihop mitt liv till ett läsbart
tecken, ett mönster som jag kallar lycka.

Kommentarer
Postat av: Lilitha

Vad härligt allt låter...



"vägen upp till huset går genom den vackraste delen av samhället. Förbi kyrkan och kyrkogården, in i en allé av gamla höga

almar, så gör vägen en slingrande krök förbi den vackert inbäddade prästgården"...



Det låter helt fantastiskt.



Kram söta du

Lilitha

2011-07-03 @ 15:36:40
URL: http://lilitha.blogg.se/
Postat av: ulla

Javisst!! Vi hörde kyrkklockorna dingelidånga lite bortifrån sen när vi var det och trots att jag gick ur statskyrkan så fort jag fyllde arton så tycker jag om kyrkors arkitektur och klangen från klockorna. Och lycka är för mej att få cykla vackra vägar, så detta är jag verkligen glad över!

2011-07-04 @ 22:19:19
URL: http://ullaunna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0