ullaunna

Gjort ett pass med skivstången , haft följe med Anna och Jeanette
upp genom stan i den molniga fuktigheten som råder idag.
Tidig lunch med stekta squashskivor med smältande gräddädelost, en
tvåäggsomelett med kräftstjärtar, dill och gräslök, och massor av sallad
såklart.
Välbehagskänsla i kroppen, regnstänk på rutan. Planering för dagens
aktiviteter i huvet. Idag har jag raggat upp Anna att köra mej och nåra
lådor till huset. Lönen de får som kör mej består av en husesyn och lite
kolonigrönsaker.
Man får vara lite om sej och kring sej.

Hann med att lyssna på Torgny Lindgrens " Minnen" som går som radio-
följetång på P 1 nu. Missade mycket i början men det jag hört nu är så
rasande vackert och rörande.
Idag berättade han om hur han drabbades av oförklarliga darrningar och
skakningar som inte fick någon fysisk förklaring. Blev då hänvisad till en
kvinnlig psykiatriker som nog var något utöver det vanliga för hon konstaterade,
helt riktigt, visade det sig, att problemet satt i Rösten. Hans röst var för
svag och tillbakahållen och lösningen var en bra logoped.
Där fick han med röstövningar, brösta upp sej, använda rösten högt , modigt
och liksom anspråksfullt! ..och darrningarna avtog.

Jag är känslig för röster, så mycket finns att avläsa här. Min mamma som var
i princip döende i tjugo, trettio år sisådär, hade ändå en stark och vital röst.
Hade jag mer tänkt på det hade jag kanske sluppit oroa mej alla de där åren.
Men när det verkligen närmade sig blev hon alldeles tyst, tappade helt sin röst
och talförmåga de sista dygnen.

Vad jag har allra svårast för är människor som har " spik" i rösten, vad det är
kan jag kanske inte riktigt förklara, men jag förknippar det med människor
som alltid går på höga varv och pratar mycket.
Eller en äldre man som var avdelningsföreståndare på sjukhuset när jag jobbade
där, han "knarrade".Gick ner lågt och låg länge och knarrade på orden.
Gjorde nästan lika plågsamt ont i mej som en nagel mot en svart tavla

Eller en del kvinnors "flöjtande", ...Får mej alltid att vilja ryta:
Men gå ner för sjutton, gå ner ett trappsteg och använd magstöd, fyll
upp lungorna med volym, gör bröstkorgen till en kyrksal med bra akustik!

Min egen röst tycker jag illa om ibland, och ibland tycker jag om den.
Den kan vara väldigt bärande, särskilt när jag är full....

Men men , berusning och lättingliv får väl vänta. Stan är full av nöjesliv
och evenemang som jag inte deltar i. Kanske lyssnar vi på musik i kärleks-
parken på Lördag och dricker ett par kalla, om vädret är bra.
Alldeles för mycket att göra och ofta finner jag det man kallar nöjesliv, väldigt
trist och tråkigt och tidsstjälande.

Torden, stackarn, har sträckt sej i ryggen, så det lass som skulle köras i helgen
får vänta. Vi kan besöka stans färg-och tapetaffärer istället.
Ååh härligt - färger är det bästa jag vet!