ullaunna

" O Gud låt oss leva tills vi blir levande i sinnet;
Låt oss leva tills vi sätter värde på din närvaro i varje ögonblick
Låt oss leva ännu en dag och få se dina färger i solnedgången
O Gud låt oss leva tills våra hjärtan fylls av kärlek;
Låt oss leva tills vi får känna din doft  i varje blomma i trädgården
Låt oss leva så vi får se ditt anlete i varje moln och sjö
O Gud låt oss leva tills våra tankar får frid;
Låt oss leva så vi får höra din röst i varje fågels sång
Låt oss leva så vi får känna smaken av liv i varje frukt du givit oss
O Gud låt oss leva till den dag då du vidrör själen
och för den hem till galaxen där den åter får bli en stjärna."

Ja jag kan inte gå i god för Janesh Vaidya om att detta är en äkta
gammal bön eller att den är korrekt översatt , men den gav uttryck
för något som jag känner igen.
Varför vi lever, vad som egentligen är meningen.
Att uppleva tillvaron på ett djupare plan som blir både personligt
och allomfattande.