ullaunna

Stod på min koloni med jordiga knän i shortsen när
en sval vind kom som en nåd och ett löfte om lindring och
svalka. Kanske en doft av regn.
Allt torrt, men jag vattnar och vattnar med kanna och spridare,
under morgontimmarna. Igår kom jag tillbaka för att stänga
växthusen och då låg jorden där lika torr igen...

Vaknade tungsint, men dagen visade mej ett harmoniskt
ansikte, så sakta har skutan vänt. Kanske för att jag idag faktiskt
just stannade. Blev kvar på kolonin , jobbade på, drack kaffet
med huvudet i skuggan under syrenträden och fötterna fick
vila utan skor en stund. Sen fortsatte jag jobba på ända till
eftermiddan.
Nu hemma, trött ,hungrig och ska snart göra mat.
En liten bukett med ett par väldoftande vita narscisser, och
blå förgätmigej, ruccola och sparris. Och en stor påse tömda
krukor som ska diskas och ställas undan.
Balkongväxterna ska vattnas igenom förstås, där torkar snabbt,
behöver ofta vatten två gånger om dan under de soliga dagarna.

Igår for jag som en tätting mellan olika poster. Hemma klockan
nio, efter några timmars barnpassning. Idag en dag med större
frid. Koltrasten som sätter sej på en stolpe en meter ifrån, öppnar
sin strupe och brister ut i fantastisk sång.
Blommorna som kommer, jorden som myllar sej och maskar som
kryllar sej.
Allt detta ger mej harmonin tillbaka.
Att utan stress sitta ner och klippa gräset vid kanterna och skapa en
ren och vacker linje.

Nu värker ryggen och fötterna och naglarna är svarta, jag ska
gå i mina svala rum och hoppas på regnet.