Fjädrar på vägen

Sitter träningsklädd och "ready to go" så fort jag knappat in
dessa rader. Konstigt att det känns så mycket bättre när man kommer
in i träningssfären.
För egentligen känner jag mej inte på topp.
Begränsningarna.
Haft slut på gurkmeja ett tag och inte heller ätit nyponpulver, och
jag tycker att det blivit påtagligt sämre.

Ska detta vara en begränsning jag ska dras med?

Drar mina djurkort och får upp två fåglar.
Läser en deckare som heter Fjädrar.
Lyssnar på koltrasten och igår iakttog jag roat skatan som drog
i min plastpåse på kolonin, den som innehöll mina mackor. Nu
hade jag ätit upp dem, så det var bara smulor kvar åt den sluga
skatan, men har man otur flyger hon iväg med hela smörgås-
paketet.
Fåglar som flyger, och här är man... bunden till marken, till jorden
med sina trötta fötter.
Med sin ängslan och med sina bestyr för det jordiska.

Fått kontakt med en gammal vän via facebook. Visar sej att hon
också har konstaterat artros i fötter.
Att vi blir tyngre med åren hjälper ju inte till.

Den psykiska bilden, eller den andliga symbolen för ont i fötter
kan vara en rädsla för framtiden, en oro för vart man går, vart
man tar vägen.
Eller kanske en oförmåga att gå vidare. Att hitta sin väg.
I Japans strålskadade områden får folk inte komma hem mer.
Jag vill bara hitta hem - men måste vänta, fast jag är flygfärdig
sen länge.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0