ullaunna

En liten paus i mitt skrapande av en pall. Räddat den hem från
kolonin, skrapat av flagnande målarfärg så kan jag måla den sen
i röd oljefärg, så kan man ha den på sin altan sen.
Altanen vi ska få!!

Med lätta glada ben cyklade jag iväg och öppnade växthusen idag.
Regnet har vattnat i natt och hela morgonen så slangen får fort-
sätta sin ihopringlade vila.
Känns som en tid där friktion och frustration är fantastiskt frånvarande.
Och jag vilar mej så gott detgår innan allt drar igång, för ett par år
framöver lär väl en massa jobb hopa sej.
Måla, tapetsera, dra upp gamla heltäckningsmattor.
Bära möbler, gräva upp gräs, anlägga trädgård.

Sen kanske det liv jag väntat på så länge kan ta vid.

Tänker på huset som vänligt och fridsamt
Tänker på det som ett Retreat.
Med fågelsång och luft, och lugn och kreativ ensamhet.
Sida vid sida med Torden, men vi kanske kan lära oss vara
ensamma tillsammans, för vi är mest vana vid att vara just ensamma.

Igår såg jag den förtjusande filmen " My life so far", en underbar familje-
historia på ett skotskt gods, ur en blåögd och vital liten pojkes ögon.
Efter Babel såklart.
Det var bra som vanligt, men inget som tände till, kanske något avmattat,
trots vältaliga gäster.
Bäst var nästan Kajsa Grytts dikt om Utanförskap.
Så skönt att se hennes lätt åldrade punkansikte, med sina erfarenheter
ristade, och känna ett engagemang som brände till en smula.
Passade mej bra som känner mej så innanför i mitt utanförskap.

Läst Marie Norins lilla tunna "Djuraffär", och blev påmind om hennes
första egendomliga bok " Kupa". Mycket sällsamma böcker som påminner
om Mare Kandre i förtätade sinnesförnimmelse där äckel och obehaglighet
får stor plats. Människor på gränsen till sammanbrott vill jag påstå,
psykotiskt och trångt.

Fredag. Många grattis på facebook och telefon och ute i verkligheten.
Sånt gör mej lite rädd.
För missunnsamhet och avundsjuka.
Alltid rädd för att folk ska hata mej faktiskt.