ullaunna

här vid datorn innan jag ger mej ut i regnet och blåsten.
Tänkte cykla ut till huset och bli kvar till imorrn eftermiddag, måla
klart röda rummet och göra iordning det.
Peta i vit emaljfärg i det gamla badkarets rostfläck och packa upp
och pyssla runt lite.
Men det innebär ju att Tord får stå ut med ett avsnitt av Topmodel...
Vi har ju fortfarande inte tagit dit min teve så vi får försöka komma
överrens...

Känns som ganska trista enahanda dagar, som mörknar tidigt
och inte innebär några sensationer.
Igår invänta färgaffärens öppnande, bunkra upp goda böcker på bibblan
och sen cykla ut och måla. Motvind men milt.
Åkte tillbaka med Tord och han fick borra ner de sista jobbiga hyllorna som
jag inte lyckades med, trots mina tappra nybörjarförsök med skruvdragare.

Annars gav ju det en liten kick att jag kunde.

Bredbandet kommer snart, men jag väntar på att släpets punka
ska bli lagat så vi äntligen kan ta det sista.

Energin är slut för länge sen, urinvägsinfektionen tog den sista.
Träningen fick ligga nere hela veckan just för det. Inte kul att träna med
såpass ont.

En natt i huset hade jag så ont att jag letade upp pencillinet Tord fick
för sin böld och tog en sån och en smärtstillare.
Så nu käkar jag en kur och hoppas på att bli frisk.
Men känner mej skeptisk till antibiotika, brukar pluppa upp nåt annat
istället, eller kommer tillbaka med oförminskad styrka.
En hydra med många huvuden.

Men men.. försöker påminna mej om att jag har det fantastiskt
bra och priviligierat. Hör t.ex att de två fängslade journalisterna i Etopien
ännu inte vet något, rättegången uppskjuten.
Kan inte föreställa mej den oron.

Man har det bra. Ju.