ullaunna

På P1. De underbara öppnande dikterna framförda av två
skådespelarröster och musik emellan.
Satt med frukostbrickan i knäet och lät blicken försvinna ut genom
fönstret, där vinden dallrade och drog genom lövmassorna.
Berörd i hjärtat, denna muskel, som är mer än så, sträcker försiktigt
ut sej från sitt krampaktiga hopknutna läge.

Såhär vill jag helst ta till mej poesi. Eller när mina facebookvänner
sänder mej rader.
För trots att sinnet är öppet , läser jag sällan poesi.
Inte nuförtiden.
Läser lite för fort och har svårt att lugna ner ögat som rusar slarvigt
över raderna.

Så mycket av mitt liv som jag önskar skulle vara konst, poesi,
meditation och kontemplation består istället av jagande av extrapriser,
grävande i jorden, utplånandet av kirskål och ett ändlöst kämpande mot
entropin i tillvaron..dvs städande.
Och att hålla kroppen i skick och trim. Här är minsann en kropp som inte
sköter sej själv. Oj vad den måste putsas och trimmas, utfodras med
näring och vitaminer och sen renas av alltihop detdär!

Jag säger som Arne Anka: Säg mig! Var ska en stackars dräktig konstnärs-
själ ta vägen i denna konspiration av enfald  och taskig karma...